Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
dikan. Det var intet tvifvel om, att hon ej förstod
meningen.
Medan sista salmen sjöngs hade hon vacklat
in i bygnaden.
"Det är bäst, att jag går in till henne och
säger det arma barnet det tröstens ord, som någon
måste säga henne", sade Adlersparre till Louise.
"Ja, gå du. Du är mest inne i situationen,
och hon litar sig fullt till dig".
Där inne satt Gertrud hopsjunken vid spiseln.
"Följer du med hem nu?" frågade han.
"Nej, inte nu. Jag är så trött".
"Men du måste komma i kväll, så att du
riktigt får hvila ut tils i morgon. Det är ingen liten
promenad, som väntar oss".
"Å, jag har gått till fjälls flere gånger än du,
så nog vet jag, hvad det vill säga".
"Louise längtar också efter sin sängkamrat".
"Tack, jag skall komma".
"Får jag komma och hämta dig i kväll? Jag
ville säga dig något, innan du kommer hem. Tappa
bara inte modet — bemanna dig bara med tålamod!"
Ett vemodigt leende spred sig öfver hennes
ansikte.
"Adjö med dig tils i kväll!" nickade han.
"Ett ord bara, innan du går! Du tror väl inte,
att det är orätt af oss människor att sträfva efter
lycka, då vi därmed icke skada någon?"
"Naturligtvis inte".
"Jag tänkte väl det. Tack skall du ha!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
