Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
"Jo, hvad hon skall få veta det. Tiger du,
skall jag tala. Hvad är det i vägen?"
"Inte kan man locka till sig ett barn på det
sättet! Det vore ett missbruk af det förtroende,
hennes föräldrar skänkt mig, ett missbruk af det
förtroende hon själf i sin barnaoskuld gifvit mig".
"Sådant prat tål jag icke höra talas om. Hon
älskar dig, du henne, och därmed jämt. Resultatet
däraf kan inte bli mer än ett".
"Det är ej så enkelt som det förefaller inför
din handlingskraftiga natur, som ej känner till några
motstånd. Om jag icke kan hindra mitt hjärta att
hänga fast vid henne, så är det min ensak, min
sorg, min olycka. Men jag har därmed ingen
skada bräkt öfver andra, hvilket skulle bli fallet,
om jag begagnade mig af hennes försvarslöshet
för att draga henne till mig".
"Hon älskar ju dig, säger jag".
"Det tror hon, därom är intet tvifvel. Jag
liar med ängslan motsett den stund, då denna tro
skulle komma att beherska henne. Ty hon skall
naturligtvis få det svårt, innan hon kan bringas till
insikt om sin vanföreställning, och jag skall ju få
det förskräckligt, innan jag kan få henne bort från
mig, under det jag af all min själ trängtar efter
henne".
"Sådana idéer!"
"Hon är ju ingen personlighet — hon är bara
på väg att bli det. I hennes föräldrars hus svalt
hennes ande. Hos mig fick den näring. Du förstår,
huru tacksam hon skulle känna sig mot mig. När
så kvinnan vaknade hos henne med drömmarne om
riddaren, var det helt naturligt, att hon skulle ge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
