Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
Det var Adlersparres valspråk.
"Nils anför det, när någon uppställer
svårigheter. Han kallar det nyckeln till all framgång".
"Ja, hade Georg ansett något vara omöjligt
så... Men nu skola vi göra från oss det här.
Det var utmärkt bra sydt — naturligtvis är det
du, som gjort det?"
"Ja. Det var afsedt till present åt din man.
Men Nils ville, att vi skulle sätta upp det. Han
tar väl emot det ändå".
"Och blir mycket glad öfver det. Du skall
nog få märka, att han har sinne för sådana
uppmärksamheter... Nu gå vi vidare!"
Hela möbeln var målad i mörkblått med
blomsterornament i rödt och hvitt.
Rummets hufvudmöbel var den väggfasta
sängen med dess skåp. Hon räckte från golf till tak
och hade "förlåt". Ena gafveln stod mot väggen,
den andra utgjordes af "sängskåpet". En dylik
säng afsåg att rymma husfadern, husmodern och några
småttingar, hvadan proportionerna voro ansenliga.
Louise drog undan förlåten, som var af ylletyg
i svart, blått, gult och grönt. Sängen stod, såsom
alltid, uppbäddad. Linnet alldeles glänste, och
får-skinnsfällens långa ull var hvit som snö.
"Ett så egendomligt mönster", sade Louise
och tog i fälltäcket, som gick i samma färg som
förlåten. "Det är bestämdt ert folklynne, som präglar
sig däri. Sådan är Georg. Allvarlig, lugn, men
med glimtar af hoppets ljusgröna färg, af himlens
blå och solens guld".
"Det är alt sant", svarade Gertrud eftertänk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
