Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
de intresserade mig tvärtom i högsta grad. Både
som kamrat att täfla med och som hjälpare var
jag nog till stor nytta för Georg, hvilket gladde
mig, på samma gång det höjde min ambition.
Georg hade otroligt lätt för att lära men var
icke flitig och hade icke sinne för det jämna
plugget. Han hade ej ro att lära sig något utantill,
men han fattade i blinken styckets mening. Och
om han ville lägga manken till riktigt, kunde han
på en eftermiddag lära sig lika mycket som en
annan på en vecka. För matematik och de exakta
vetenskaperna hade han föga sinne. Han ägde en
poets uppfattning af tingen. Historia var hans
käraste ämne, och i svenska och franska var han
mycket skicklig.
Farbror var sjuklig och ofta retlig eller
nedstämd. Intet af barnen ägde Georgs förmåga att
trösta honom eller, rättare, ingen vågade sig på
honom — ifall de nu hade lusten, hvilket kanske
knappast var fallet, om man undantager Ebba, men
hon vardt för tidigt gammal och fick för tidigt bli
som en mor för sina små syskon, då modern dog.
Georgs alltid spelande lynne och frispråkighet
muntrade honom, men därjämte insåg han, att Georg
var den ojämförligt mest begåfvade af barnen.
Därför var Georg också hans favorit.
"Skall någon göra något af det Adlersparreska
namnet, så är det han", brukade farbror ofta säga
om Georg.
Georg och jag kompletterade hvarandra på ett
sätt, som var lyckligt för oss båda — vi ej blott
kände det instinktmässigt utan förstodo det på
grund af reflexion. Det gaf kamratskapet en lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
