Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dig låta mig höra din stämma. Ty din stämma är
ljuf och ditt anlete är täckt.
Där borta i väster resa fjällen sina hjässor mot
himlen. Nedanför står skogen, hög och tyst. Sjön
ligger som en spegel. Sommarblomster och gräs
breda sin matta öfver våra käras grafvar där ute.
Ljumma vindar susa kring vårt gamla tempel. Och
solens strålar dallra öfver oss på ett sätt, som
kommer oss att tänka på den stora pingstdagen,
då eldstungorna stodo öfver den första kristna
församlingen.
Nu var han tillbaka till utgångspunkten, och
tillämpningen kom. Gertrud hörde icke längre,
hvad han sade. Hon kände hans stämmas tonfall
som en våg, hvilken bar henne omkring i en
förklarad värld.
Hon kom åter till sig själf vid att något klang
till. Det var en slants fall i fattigbössan. På
mången god dag hade offren ej varit så talrika,
och aldrig förr hade man där hittat så många
silfvermynt.
"Kanske det också beror på, att jag klädt
den?" tänkte hon, och hon kände sig så glad.
Hon gick ner först sedan alt folket strömmat
ut ur kyrkan. Pastorn höll på att tala vid Anders
Olofsson i Funäs, kyrkovärden.
"Blommorna och löfvet få sitta precis som
det nu är tils dagen före nästa mässa. Men då
måste alt vara borta".
I detsamma fick han syn på henne.
"Du missförstår mig väl icke?" sade pastorn.
"Jag förstår dig icke als. Jag bara vet, att
du aldrig gör något utan att mena snält med det".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
