Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VII. Dödligheten.
1. Enär allt ondt, som öfverhufvud drabbar människosläktet,
alltid i någon mån, större eller mindre, förer med sig sjukdom och till
sist död, utgör dödlighetens belopp ett fullständigt uttryck för det
gynnsamma eller mindre gynnsamma tillstånd in toto, i hvilket ett folk
befinner sig. Som det onda ju emellertid är af oändligt mångfaldig art,
så är med dödstalet icke utan vidare sagdt af hvilka olägenheter ett folk
i fråga företrädesvis lider, eller från hvilka det, i gynnsamt fall, är
mera än andra förskonadt. För besvarande af dessa frågor kräfves alltså
en mera ingående undersökning, för hvilken dödligheten i det hela,
»hela dödstalet», blifver utgångspunkten.
Med (hela) Dödstalet förstås i det följande antalet aflidne pr år
och ett tusen inb. at (hela) medelfolkmängden.
Ehuru en exakt kännedom om dödlighetens intensitet vinnes endast genom de s. k.
dödlighets- och lifslängstabellerna (se stycket 8 i det följande), utgör dock i de allra flesta
fall äfven (hela) dödstalet ett tillfredsställande uttryck härför (så länge fråga är om hela
befolkningar, ej yrkes- eller andra särskildt utplockade grupper). Det har nämligen visats (se
Statistisk Tidskrift, årg. 1882, suppl., sid. 34, och årg. 1887, sid. 162), att det störande
inflytandet härutinnan af befolkningens åldersfördelning är långt mindre än man vanligen
föreställer sig. Också har i det föregående ådagalagts att i normala fall åldersgruppen 15/50 år,
inom hvilken de flesta låga dödstal falla (Västeuropas dödstal åren 1871/80) för hela denna
ålder: 9.93 ‰), är öfverallt lika talrik, hvadan den enda förskjutning, som i regeln
förekommer, är mellan åldrarna 0/15 och 50/ω, hvilka bägge förete höga dödstal, resp. 37.44 ‰
och 47.91, och således kunna variera inbördes utan att häraf något större inflytande
åstadkommes å dödstalet i det hela. Där undantagsvis åldern 15/50 är öfvertalig, hvilket, såsom
förut sid. 8 visats, kan ega rum endast under förutsättning af stark inflyttning i förening
med ringa äktenskapsfrekvens, tillkomma såsom nya utjämnande faktorer ett högt antal
ogifte och ett högt antal oäkta födde, till följd hvaraf, om blott hänsyn tages både till ålder
och civilstånd, en kompensation alltid uppstår, som äfven här gör dödstalet i dess helhet till
ett ungefärligen riktigt uttryck för dödlighetens intensitet, till och med, såsom i Stat.
Tidskrift för 1887 visas, vid jämförelse mellan landsbygd och städer.
Äfven under förutsättning af det högsta tänkbara födelsetal, t. ex. 60 à 65 ‰ (se
sid. 23), visar sig att — väsentligen till följd däraf att ålderstalet 15/50 fortfarande förblir
konstant — dödstalet icke på grund af åldersfördelningen behöfver ökas synnerligen mycket
utöfver det nuvarande. Under ideala förhållanden skulle alltså, för åldersfördelningens skull,
ett födelsetal af 65 ‰ mycket väl kunna existera sida vid sida med ett dödstal af t. ex. 20
‰, ett förhållande, som skulle gifva upphof åt en alldeles utomordentlig folkökning —
hvilken visserligen, af andra orsaker, alls icke är att befara.
Annars visar erfarenheten att ett högt födelsetal gärna åtföljes af ett högt dödstal, och
tvärtom ett lågt födelsetal af ett lågt dödstal. Dock är icke, såsom ofta påståtts, dödligheten
i förra fallet blott skenbart hög, och i senare fallet blott skenbart låg; äfven här gäller att
dödstalet är ett tillnärmelsevis riktigt uttryck just för den verkliga dödligheten. Förhållandet
är nämligen, att det ofta är samma orsaker, som åstadkomma en stegring (eller en sänkning)
både af födelsernas och af dödsfallens antal. Rikliga tillfällen till arbetsförtjänst t. ex.
åstadkomma talrika giftermål och ett högt antal födde; men de medföra på samma gång ofta
nog, till följd af ökad inflyttning, bostadsbrist och ogynnsamma bostadsförhållanden i
allmänhet, fördyrande och försämrande af lifsmedlen, ett öfverdådigt lefnadssätt o. s. v., hvilket allt
åstadkommer en höjning af dödssiffran, som ingalunda är blott skenbar. (Jfr W. Farrs
utmärkta redogörelse, i Englands officiella statistik, för dödligheten i England 1861/70).
Dödstalet för människosläktet i dess helhet synes i våra dagar
kunna sättas, i rundt tal, till kanske 35 ‰. De högsta kända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:39:14 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/befolkning/0036.html
