Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utbredd i åtskilliga trakter af rymden, bilda
samfäldt dessa strålar, hvilka från alla sidor intränga
i planetsystemets regioner. Man kan ej tänka sig
att det finnes ett sådant system af lysande eller
varma kroppar, utan att medgifva att hvarje punkt
i rymden, som omsluter dem, uppnått en viss bestämd
temperatur.
Himlakropparnas omätliga mängd ersätter
ojemnheterna i deras temperatur och gör utstrålningen i
det närmaste likformig.
Denna rymdens temperatnr är ej densamma
i verldsalltets olika regioner; men den varierar icke
inom den del deraf, inom hvilken planeterna röra
sig, emedan denna rymds dimensioner äro
ojemförligt mycket mindre än afstånden som skilja den
från de strålande kropparna. Sålunda finna
planeterna i hvarje punkt af sin bana samma
temperatur. De blifva alla delaktiga af denna gemensamma
temperatur, som för hvar och en af dem höjes eller
sänkes genom solstrålarnas inverkan, i förhållande
till planetens afstånd från denna stjerna."
Denna temperatur är måhända ej lägre än 40°
under nollpunkten. Enligt denna teori, skulle de
mest aflägsna planeterna, Uranus och Neptunus, vid
deras yta ega åtminstone denna temperatur, och
högst sannolikt en vida högre. Huru dermed än
må förhålla sig, så blir den för lifvets Uppehållande
nödvändiga medeltemperaturen på dessa kalla
verldar alltid lika med den för dessa verldar egna
medeltemperaturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
