- Project Runeberg -  Bebodda verldar eller vilkoren för himlakropparnas beboelighet /
265

(1866) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lacken kastade sig simmande i floden och sökte efter
vadet. Utmattad af ansträngningar upptäckte han
slutligen stället der man kunde öfvervada floden.
Då låtsade han göra förtviflade ansträngningar, som
om vattnet tilltagit i djup, sänkte sig småningom
under vattenytan och dränkte sig för att rädda sina
bröder.

Se der en handling, hvilken vi påstå vara i sig
sjelf skön. Vi uttala detta absoluta omdöme på
grund af principen inom oss, och hvemhelst som
ville komma och säga att denna handling ej är
rörande, hans ord skulle vi anse lögnaktigt eller
hans sedliga känsla förvänd. Om vi räsonnera
på detta sätt, så är det emedan denna handling
framställer ett slags skönhet, som är sammanlänkad
med vårt absoluta skönhetsideal. På samma sätt
räsonnera vi om all slags skönhet som tillhör den
intellektuela skönheten, vare sig föremålet är
Vincint de Paul, som bispringer barnen, eller den med
Roms hedersbevisningar öfverhopade Regulus, som
återvänder i fångenskapen för att dö för sitt
fosterland; vare sig Socrates’ sista ord när han tömmer
giftbägaren, eller de ord Kristus uttalade på korset;
vare sig det är Newton, vägande verldarna, eller
Platon, betraktande Venus-Urania.

Den kroppsliga och sinnligt förnimbara
skönheten är således relativ, under det att den idéela
skönheten är absolut; denna sednare är grundvalen
och principen för den förstnämnda. Alla skönheter,
som bilda det utvärtes sköna, tillfredsställa oss icke;
de utgöra endast tecknet till en högre skönhet, som
är den idéela skönheten. Och detta ideal
framträder desto klarare i vår själs djup, visar sig desto
mer renadt och fulländadt ju högre vi stå inom
intelligensens sfer; det tyckes höja eller sänka sig
i den mån vi sjelfva höja eller sänka oss: det är
delaktigt at det oändliga, ty det har sin slutpunkt
i Gud sjelf, principernas princip.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:38:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bebodda/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free