Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begränsade: när förbränningen är fullbordad, dröjer
det ej länge innan elden slocknar.
Jordens historia beror otvifvelaktigt af vilkoren
för hennes beboelighet. Den liflösa naturen
framträder förr än den lefvande, och denna sednare står
under den förstnämndas inflytelse. Det skall derföre
ej vara utan gagn att företaga en undersökning af
lifvets lag som beherrskar vårt klots inbyggare, en
lag hvaraf varelsernas fortvaro på jorden beror.
Låtom oss genast erkänna att lifvets lag är
dödens lag. Af alla djur som befolka jorden finnes
det ej ett enda som icke lefver på bekostnad af andra
lefvande varelser, djur eller växter; och från
acotyledonerna och kryptogamerna, växtrikets enklaste
plantor, ända till de bimana varelserna, som stå högst på
djurlifvets skala, lefva alla varelser för att gifva
näring åt lifvet.
Plantorna, dessa varelser, hvilkas tillvaro ännu
är insvept i ett så mystiskt dunkel och hos hvilka
Goethe trodde sig spåra en själ, lefva för att ätas.
Djuren, som nära sig af plantorna, tjena i sin
ordning till näring åt dem, hvilkas lif ej är annat än
ett ständigt blodbad; dessa sistnämnda åt andra,
och så vidare. De lefvande varelserna kunna ej
lefva här på andra vilkor än att ömsesidigt uppsluka
hvarandra. Den af Malthus framkastade stränga
lagen är, fastän öfverdrifven, sann till sin princip;
den är uttrycket för de fakta hvilka framträda rundt
omkring oss ). Dödens lag är den bestämmande
lagen for alla som lefva på jorden. Samma lag
’) Vi anföra här den lag som den engelske ekonomisten Malthus
tillämpat på menniskan, såsom varande uttrycket för
jordelifvet: »Hvarje menniska, som saknar medel till uppehälle,
eller hvars arbete ej är nödvändigt för samhället, är
öfverflödig på jorden. Det finnes ingen plats dukad för henne vid
lifvets måltid: naturen befaller henne att förfoga sig bort,
och hon dröjer ej att sjelf sätta denna befallning i
verkställighet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
