- Project Runeberg -  Bebodda verldar eller vilkoren för himlakropparnas beboelighet /
132

(1866) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hvar skall man således finna en gräns för
naturens alstringskraft; huru kunna inskränka dess
kraft till vår lattiga bostad, när vi veta, att det
universela lifvet utgör hennes eviga valspråk; när
det endast fordras en solstråle, för att befolka en
vattendroppe och deraf göra en hel verld; då vi
veta, att en enda diatomé kan, under loppet af
fyra dagar, frambringa 150 milliarder individer af
sitt slägte? Hvar skall man finna gränserna för
lifvets välde, när man möter det ej blott inom
mineralriket; som svärmar af millioner varelser, ej
blott inom växtriket, der infusorier afbeta
växternas blad liksom boskapen på våra ängar; utan till
och med inom det animala lifvet, betraktadt ensamt
för sig: naturen, ej nöjd med att utsprida slägterna
öfverallt der det finnes materia, hopar dem äfven
på hvarandra; och skapande ett parasitlif som
utvecklar sig på djurets bekostnad, nedlägger hon på
parasiten frön till ännu ett annat lif, med
bestämmelse att fortplanta existenser inom existenserna
sjelfva; — och visar oss sålunda, huru hon verkar på
planetverldarna, emedan hon på dessa verldar är
densamma som på vår och att hon här, långt ifrån att
tröttna vid skapandet, utvecklar lifvet till och med
på lifvets bekostnad.

Under det hon på jorden har utbredt ett så
vältaligt blad; under det hon med så mycken
klarhet visar oss, att döden blifvit förjagad ur hennes
rike och att hon endast finner behag i att utsprida
lifvet till allt; under det, från tidernas alfa till
de-xas omega, hennes högsta äregirighet är att i en
ständig ström utgjuta lifvets vågor till verldens
yttersta gränser, skulle man då kunna tro sig ega rätt
att tillsluta sitt Öra för denna ovederläggliga
bevisning och sluta sina ögon för detta stora och
häpnadsväckande skådespel ? Man skulle våga att
framkasta den åsigten, att planetverldarnas gynnade
regioner, hvilka, likasom jordens fält, äro underkastade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:38:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bebodda/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free