Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 251. Drottning Ulrika Eleonora, efter Kastmans läsebok - 252. Den kärleksfulla dottern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nes krafter så mycket, att hon måste intaga sjuksängen.
Från denna uppstod hon endast för att, när hon
kände slutet nalkas, ännu en gång få i Herrens tempel
begå nattvarden. Konungens sorg var djup. Nu först
insåg han, vad han i henne ägt, och att det var sant,
j vad man från början sagt honom, att »det bodde en
ängel i Ulrika Eleonoras hjärta». Han deltog själv
j i hennes vård och lämnade henne nästan aldrig. Den
26 juli 1693 avsomnade den väna drottningen.
Hennes sista ord till konungen voro en bön, att han
skulle vara god mot de fattiga och behandla sina
undersåtar med mildhet.
Konungen sörjde djupt sin gemål. »Jag lämnar här
mitt halva hjärta», sade han, när han lämnade
Karlberg, där drottningen avlidit. Med honom sörjde hela
landet. Den allmänna sorgen var ett vittnesbörd om
huru mycket hon varit älskad.
252 Den kärleksfulla dottern.
Konung Gustav den tredje red en gång genom en
by, utan att någon visste, att det var kungen. Han
varseblev där en ung bondflicka, som hämtade vatten
j ur en brunn. Flickans hela väsen hade något golt
och tilltalande. Kungen bad henne om en dryck vatten.
»Gärna», var hennes svar; »men ni får ursäkta,
att jag skyndar mig, ty jag har mycket bråttom.»
»Varför har du så bråttom?» sporde kungen.
»Min moder är sjuk och kan ej länge vara utan
min hjälp», svarade flickan.
»För mig till din moder!» sade kungen. »Jag vill
lära känna henne, eftersom du håller henne så kär.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
