Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 230. Konungen, mjölnaren och mjölnarens Pelle, efter Albrekt Segerstedt - 231. Modersögats skarpsynthet, efter tyskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då de slutat att skratta, sade konungen: »Efter du
nu roat oss allesamman, skall du få önska dig, vad
du vill, och du skall erhålla det, om det står i min
makt att giva det.»
Då sade Pelle: »Om så är, beder jag, att min
husbonde måtte få bli hemma och slippa att komma hit,
ty han har ingen hovvana.»
Denna begäran tyckte konungen så mycket om, alt
Pelle fick en hel skäppa penningar med sig, då han
gick. Så blev han en välbärgad karl, gifte sig med
mjölnarens enda dotter och ärvde kvarnen. Och, liar
du någon säd att mala, kan du resa dit med den, så
talar lian själv om denna historia för dig.
231 Modersögats skarpsynthet.
En fattig yngling, som under många år vandrat
vida omkring i världen för att söka arbete, återvände
slutligen till sin hembygd. När han kom till den by,
i vilken han var född och uppfostrad, mötte han en
av sina forna vänner och hälsade vänligt på honom.
Men denne tycktes ej känna igen honom. Efter en
liten stund mötte han sin trolovade. Hon kastade
en likgiltig blick på honom och gick vidare. Han
blev då sorgsen. Ingen i hela byn kände honom. Då
han gick förbi kyrkan, trädde hans gamla mor ut ur
den öppna dörren. »Guds fred!» sade lian rörd och
syntes vilja fortsätta sin väg. Hon hade nog också
glömt honom liksom alla de andra, tänkte han. Men
den gamla blickade upp, utstötte ett glädjerop och slöt
honom i sina armar. Huru förändrad till sitt utseende
han än var, igenkände dock modersögat honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
