Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 218. Huru man bringar en skenbart drunknad till liv, efter norskan - 219. Vad man sår, får man skörda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gossens näsa för att på detta sätt få honom att nysa.
Delta försök medförde åsyftad verkan. Bröstet
började att höja och sänka sig. Då man flitigt fortsatte
med gnidningarna, blev kroppen snart varm — och
gossen öppnade slutligen de till hälften slutna ögonen.
Vilken glädje för den goda systern, den raske
soldaten och för alla dem, som bevittnat händelsen! Nu
först fingo föräldrarna underrättelse härom, emedan
man i det längsta velat skona dem för den
själsska-kande olycksposten.
219 Vad man sår, får man skörda.
Ett antal utvandrare hade bosatt sig i Amerika
bland en hop indianer. Meji de flesta umgingos ej
så med sina röda grannar, att de kunde försvara det
inför Gud och sitt samvete. De övade varjehanda
svek mot indianerna samt misshandlade dem ofta.
Blott en enda familj bland nybyggarna bemötte sina
hedniska grannar med godhet och kristlig kärlek.
Till denna familj kom en indian ganska ofta. Han
mottogs vänligt, fick mat och härbärge. Man kunde
dock ej tala till honom annat än genom teckenspråk,
ty indianen hade ej lärt nybyggarnas språk, och de
kände ej hans tungomål.
En dag kom denne indian till sina vänners hus,
knackade på dörren och tecknade ivrigt, att invånarna
skulle komma ut till honom. Men de sökte göra
begripligt för honom, att de hade bråttom med arbete
och icke kunde komma. Då gick indianen in i
huset, och, innan någon tänkte på att hindra det, grep
han ett litet barn och skyndade ut genom dörren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
