Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 188. Människans själ, ur Kastmans läsebok - 189. Hästskon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När modern går bort, gråter barnet; när hon
åter-• kommer, fröjdas det. När barnet får, vad det önskar,
är det tacksamt; när det ej får sin önskan uppfylld,
blir det sorgset, ja, kanske misslynt och tredskande.
För aga och liot fruktar det. Alt det sålunda glädes,
sörjer, fruktar, vredgas, det beror därav, att det har
känsla.
En man hade två söner, och lian sade till den ene:
»Son, gå och arbeta i dag i min vingård!» Men
sonen sade: »Jag vill icke.» Sedan ångrade han sig
och gick. Fadern gick därpå till den andre och sade
sammalunda. Denne svarade genast: »Ja», men gick
icke. — Vi hava med själen fått vilja.
En fattig gosse vaktade boskap under en kall
höstdag. Han var barfotad och hade tunna kläder. En
elak man sade till honom: »Kom med mig, så skola
vi nästa natt gå in i en rik bondes hus och taga hans
penningar, så att du kan köpa dig varma kläder och
skodon samt äta och dricka gott.» — »Nej», sade
gossen, »det förbjude Gud! Jag vill hellre frysa än
stjäla.» — Genom vår vilja bestämma vi oss att göra
så eller så, utvälja vi och besluta oss för ett, fastän
vi kanske till och med befallas, lockas eller trugas
att göra ett annat.
189 Hästskon.
En bonde gick med sin son Erik över fältet. »Se»,
sade fadern, »där ligger ett stycke av en hästsko på
vägen; tag upp och göm det!» — »Å», sade Erik,
»det lönar icke mödan att bocka sig därefter.»
Fadern upptog järnet stillatigande och gömde det
i sin ficka. I nästa. by sålde han det till en smed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
