Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 159. En tam tiger - 160. Leoparden och ekorren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gerns påträngande smekningar och
vånskapsbetygel-ser.
160 Leoparden och ekorren.
En ekorre föll ned från ett träd i famnen på en
leopard. Det stora djuret kände medömkan för
ekorren, vilken darrade av fruktan. Det sade till honom:
»Jag skänker dig livet men på ett villkor: säg mig,
varför du alltid är glad, då jag däremot oftast är
sorgsen till sinnes!»
»Jag skall gärna säga det, Ers nåd», svarade
ekorren; »men tillåt mig att först klättra upp i detta träd!»
»Du är rädd för mina klor, förstår jag», sade
leoparden. »Välan, klättra upp!»
Ekorren var icke sen att ila upp i trädet, där
rovdjuret ej så lätt kunde nå honom.
»Är du uppe ännu, din pyssling?» sporde
leoparden.
»Ja, Ers nåd!»
»Nåväl, tala då!»
»Jag är glad och nöjd», sade ekorren, »emedan
jag icke gör någon skada. När jag hoppar från gren
till gren, säga mina grannar i lövverket: Se vår vän,
ekorren! Jag känner mig glad, emedan jag vet mig
vara älskad. Ni däremot förföljer djuren och
uppslukar dem. De frukta och fly er, och ni har dåligt
lynne, emedan ni vet, att man avskyr er.»
Leoparden kunde naturligtvis lika litet ändra sin
natur, som han kunde taga bort fläckarna från sin
hud. — Hos vilken skapad varelse kan en dylik
ändring äga rum?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
