Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 138. Rävens dom, efter L. Tolstoy - 139. De tre sållen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tala!» sade räven till bonden. »Vad har du
att klaga över?»
»Jo, saken är den», svarade bonden, »att jag
här om morgonen märkte, att två av mina hönor
saknades. Jag hittade icke annat än benen och
fjädrarna av dem, och under natten hade fåret
varit ensamt ute på gården.»
Räven tog därefter det anklagade fåret i förhör.
Det darrade i hela kroppen och bad domaren 0111
skydd och rättvisa.
»Det är sant», sade fåret, »att jag den natten
var ensam ute på gården. Men jag vet ingenting
alls om hönsen, det försäkrar jag. Vad skulle jag
för resten med dem att göra? Jag äter ju icke
kött. Herr domaren kan fråga alla grannarna»,
tilläde fåret, »om jag någonsin blivit beskylld för
stöld.»
Räven hade ännu många frågor att framställa
både till bonden och fåret. Därpå förklarade han
högtidligt: »Alldenstund fåret hela natten var
ensamt med hönsen och tillfället således var gynnande,
och då likaledes hönskött är en läcker och aptitlig
föda, antager jag efter bästa samvete, att den
anklagade icke kunnat motstå frestelsen. Därför
befaller jag, att nämnda anklagade skall avrättas,
varefter hans döda kropp skall överlåtas åt rätten
med undantag av skinnet, som tillfaller bonden i
ersättning för den förlust, han lidit.»
139 De tre sållen.
»Vet mamma», ropade lilla Märta, i det hon kom
springande in till sin moder, »jag har fått höra en
Rodlie. Läsebok 2. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
