Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 134. Strid mellan harar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 Strid mellan harar.
Fastän haren har namn om sig att vara rädd
samt att alltid först och främst gripa till
har-värjan, då han anfalles, givas dock exempel på
att i synnerhet hannarna ej frukta att inlåta
sig i kamp. Kunna de ej fly, söka de försvara
sig med tänder och framben. Någon gång kan
man få se två harar strida mot varandra, tills
den ena stupar.
En naturforskare berättar:
»Herr C. och jag betraktade en eftermiddag
två harar, som kämpade på liv och död med
varandra, så att marken vitt och brett
beströddes med deras ull. De stodo därvid på
bakbenen och klappade på varandra -med
fram-tassarna, alldeles som stridslystna pojkar
stundom göra. Sedan slagsmålet varat 25 minuter,
störtade den ena av kämparna till marken.
Den andra sprang då ett stycke därifrån och
betraktade uppmärksamt sin fallna fiende.
Därpå rusade han åter med raseri på honom,
trummade på och bankade honom obarmhärtigt
med framtassarna, så att ullen yrde omkring.
Detta upprepade segraren flera gånger. Den
besegrade vältrade sig hit och dit som en drucken
samt sökte att komma på benen, vilket dock
ej lyckades. Äntligen låg han stilla, och vi
närmade oss valplatsen, vilken segraren
övergav, just då kampens offer drog sin sista suck.
Vi funno den döda haren alldeles bar på
sidorna, även på ryggen och buken voro flera
nakna fläckar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
