Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 125. Råttan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gå sönder och hon kommer åt innehållet.
Någon påstår sig ha sett, huru en råtta på ett
fint-ligt sätt skaffade sig en våtvara, som fanns i ett
rätt djupt kärl. Hon satte sig på kanten,
doppade sin långa svans i vätskan och slickade
sedan af den.
I brist på bättre håller råttan till godo med
ljusstumpar, ett stycke tvål eller en gammal sko.
Skulle hon ej finna något ätbart, så gnager hon
sönder möbler, böcker och dylikt.
Råttorna göra alltså mycken skada för oss,
och det är ej underligt, om vi tycka bra om en
kalt, som är en duktig råttjägare. Vi få likväl
icke låta förleda oss till att misshandla råttor,
som fångats levande. De små nätta djuren
kunna icke betraktas som tjuvar. När de fått
liv, vilja de naturligtvis leva, och de förstå icke,
att maten i våra skåp och skafferier är anskaffad
för oss och icke för dem.
2. Én skeppsläkare berättar:
Då jag en dag låg i min hytt, hörde jag
ljudet av råttor. Om en stund kom en ung råtta
fram ur ett hål vid golvet och såg sig omkring.
Hon försvann på ett ögonblick men kom strax
tillbaka hållande vid örat en annan råtta, som
såg ganska gammal ut. Efter dem kom en ännu
yngre råtta. De. båda yngre sprungo omkring
och plockade upp cte brödsmulor, jag tappat på
golvet, och lade dem framför den gamla, som
åt upp dem. Denna var blind och troligen de
yngres gamla mor eller mormor, som de så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
