Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 120. Den sista läxan, av J. J—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack, han skulle snart i världen
även vara utan mor,
ty den sista, dyra färden
innan nästa dag hon for.
Döden stod vid hennes sida,
likväl som en vän så god.
Fredrik såg sin moder lida;
stundens vikt han ej förstod.
»Tyst, mitt lilla barn!» nu sade
kvinnan, som vid bädden satt;
»bäst det vore, du dig lade.
Mamma är så sjuk och matt,
önskar, att du gör detsamma.»
Gossen grät och sade: »Nej,
förrn jag lärt min vers av mamma,
gå till vila kan jag ej.»
Fastän dödens hand berörde
med sii* kyla moderns bröst,
hon sin älsklings stämma hörde.
Denna välbekanta röst
tycktes hennes krafter liva.
Och den lille nu förnöjd
fick en stund 4ios mamma bliva
intill hennes hjärta böjd.
»O, mitt lilla barn så kära»,
sade hon så ömt, »jag vill
dig ett språk ur bibeln lära,
som du väl må lyssna till!
Du skall det i hjärtat skriva,
tänka därpå alla dar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
