Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 71. Vad jag älskar, av Z. Topelius - 72. Vandraren och källan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71 Vad jag* älskar.
Jag älskar våren med dess ljus,
dess glada fågelsång;
jag älskar skogen med dess sus
och bäckens muntra språng.
Jag älskar ängens blomsterkrans
och tuvan mjuk och grön;
jag älskar månens milda glans
och stjärnehären skön.
Jag älskar skyn så hög och klar,
ja, ock den friska vind,
som, då den genom rymden far,
strör rosor på min kind.
Jag älskar hemmets ljuva frid
och syskonskaran där,
min moders blick så huld och blid,
min faders röst så kär.
Men mest av allt jag älska vill
min Fader ovan skyn.
Han är mig när, han mig ser till,
fast dold än för min syn.
72 Vandraren och källan.
En vandrare hade blivit mycket trött och
törstig. Hans högsta önskan var att finna en
källa, med vars vatten han kunde vederkvicka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
