Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 211 —
villighet åtagit dig, utan Lalla mig räkning föf
min goda vilja. Men här blef jag, om ej
förtretad, åtminstone förvånad. Rolf kom emot. mig,
alldeles utom sig, tog mig i famn, och sade att
lian var den lyckligaste menniska på jorden;
smekade derefter sin vackra rapphönshund, kysste hans
lena panna, strök hans långa, bruna öron, medan
det vänliga djuret med sina kloka ögon
betraktade honom, viftade med svansen och hoppade glad
omkring sin herre.
— Har du blifvit tokig, Rolf? frågade jag,
— Ja, jag är tokig af glädje, alldeles tokig!
hon tillhör mig! jag segrar! förstår du min lycka,
bror! hon tillhör mig!
— Camilla? hon är ju alltid din?
— Hvem talar om Camilla? nej Ildegert,
min sköna kusin.
— Är hon din? har du gissat gåtorna?
frågade jag förundrad.
— Nej, men jag skall gissa dem, jag kan
gissa dem! och det är hon den englagoda, den
annars så blyga flickan, som för min skuld skaffat
mig upplysning.
— Åb, hå! min kära Rolf, det är vàl också
något litet för sin egen skuld, vill jag tro, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
