Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjön låg ganska lugn, fann hon sig så väl tillrätta
på det av henne annars inte fullt så omtyckta
elementet att hon helt resolut tog plats vid styret där
hon skötte sin ovana uppgift som rorsman så bra,
att hon fick komplimanger av kaptenen, som alltså
inte tyckes ha varit någon svårare sjöbjörn. (I hur
hög grad han emellanåt och i största hemlighet
uppträdde som sufflör åt den nya kaptenen lämna vi
därhän). Den italienska tenoren Brignoli, som var
med i sällskapet jämte några andra av turnéns
artister, uttryckte visserligen sina farhågor för vad
som skulle kunna hända ifall Neptuns pianissimo
helt hastigt växte ut till ett väldigt fortissimo. Han
tycktes förresten trivas mindre bra på
skeppstil-jan än på de tiljor, som föreställa världen.
Kristina Nilsson fann sig emellertid som sagt väl
tillrätta i sin nya roll.
Uppe i det gamla fästet vandrade hon med stort
intresse genom kasematter och förbi redutter och
samlade här och där ett suvenir från detta minne
från brödrakrigets dagar. I en lång, svart tunnel,
som en gång förbundit två partier av fästningen,
stannade hon och utbrast efter ciceronens skildring:
»Säger ni att det här fortet aldrig har givit sig och
att under ett helt år såväl de levande som de dödade
soldaterna hade att passera den här vägen och att
under fyra års tid fästningen aldrig strök flagg,
men väl fick den nedskjuten av kanonkulor?»
»Yes mademoiselle, det är riktigt!»
»Ah», utbrast Kristina Nilsson med en livfull
dramatisk gest, »men då måtte väl detta vara
platsen om någon att sjunga Marseljäsen på.»
23 Kristina Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
