Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Å h, se far!»
Stämningen var alltså preparerad hemma och då
Kristina Nilsson på sommaren 1865 gjorde en titt
hem till fädernebygden för att vila ut litet på sina
färska lagrar, blev hon föremål för en
uppmärksamhet, som började redan under resan upp till det
småländska hemmet. Så berättar en brevskrivare
från Lund om hennes ankomst till
järnvägsstationen där:
Efter en stund steg ett ungt fruntimmer åtföljt
av en annan dam (Kristina Nilssons mångåriga
engelska sällskapsdam och väninna, mrs
Richard-son), ur en av vagnarna och vid henne fästade sig
allas blickar med ett livligt intresse. Hon var
enkelt men smakfullt klädd i en tunn grå ylleklädning,
med kofta av samma tyg, besatt med svarta
knappar. På huvudet bar hon’ en högkullig italiensk
halmhatt, kring vilken i stället för band var lindat
ett blått flor. På hatten gungade som prydnad en
uppstoppad svala — en om man så vill symbolisk
prydnad för henne, som själv en flyttfågel,
återvände till hemmets kust.
Första intrycket av den unga, älskliga sångerskan
var ytterst tilldragande. Det låg något ljuvt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
