Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En bit ifrån Lövhult låg, som ovan sagt,
gästgivargården Gottåsa. Där var alltid gott om folk,
men de, som tyckte att det var för dyrt på
gästgivargården, föredrogo att stanna i någon bondgård
i stället. Och därtill befanns Lövhult vara
lämpligt. Där fanns både mat och dryck för den som
ville betala och den som höll sig riktigt väl med
kära mor, kunde kanske tillhandla sig en sup också.
Stället var alltså inte så litet besökt och alla som
kommo dit, ville gärna se den märkvärdiga flickan,
som var så flink att spela och sjunga och varom
sports så mycket. Men det var inte alltid sagt att
man hade tur att träffa henne hemma, ty ju äldre
hon blev och säkrare i sin sång, desto oftare var
hon ute och for kring bygden, än ensam, än i något
sällskap — en viss Katarina Löf, som hade till
specialitet att sälja polkagrisar, nämnes bl. a. som
hennes följeslagerska — än till Gottåsa, än längre,
såsom till Araslöv, Diö, ja, ända till Kristianstad, dit
hon en gång kom med modern för att hälsa på bror
Kalle, som fått plats där.
Från denna tid har Kristina Nilsson själv
berättat några minnen:
»Då jag var liten flicka och gick omkring i
gårdarna, kom jag ofta till Gottåsa. Där blev jag
alltid väl emottagen, fick härbärge och trakterades av
kära mor. Flickorna, som alltid voro snälla,
brukade dansa efter min fiol.
Ofta kom det mycket folk dit, och nästan alla
kände mig. En gång mitt på natten, då det
kommit resande från marknaden, frågade dessa: »Är
spelflickan här?» Kära mor svarade: »Hon
ligger i soffan och sover.» — »Bed henne då stiga upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
