Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till och med bestämda handlingar kunna i drömmarne
finna sitt symboliska uttryck.
Innan Torkel Surt höll på Islands Alting sitt epokgörande
tal, hvarigenom årsräkningen på ön fastställdes,
drömde han, att han stod på Lagbärget, när folket flockade
sig som talrikast därikring, men det föreföll honom, som
om han ensam vore vaken, medan alla de andra där ikring
honom sofvo.
Den drömmen tydde man så, att allt folket skulle
tiga, medan han talade på Lagbärget, och när han tystnat,
skulle de yttra sitt bifall.
Till hvilka underligheter denna drömsymbolik kunde
utveckla sig, visar den dröm, Jomsvikingasagans Ingeborg
berättar för sin make Palne och som tydligen innebär en
uppmaning till denne att taga hämd på konung Harald
Gormsson, hvilken låtit bringa hans egen broder om lifvet.
»Jag drömde», sade hon, »att jag var här i denna
gård. Jag tyckte mig hafva uppe en lingrå väf; mycket
var ej färdigt af den. Ränningen var behängd med sina
vikter; i det jag nu väfde, föll ifrån dess midt baktill en
vikt ned, och jag tog upp den. Då såg jag, att alla dessa
vikter voro manshufvud: det, som lossnat och jag upplyft,
betraktade jag. Och jag kände igen det.»
Palne sporde, hvem det hufvudet tillhört.
Hon utropade:
»Harald Gormsson!»
»Detta är bättre drömdt än odrömdt», sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
