Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gäst, och konungen befallte henne att försöka sin konst.
Han ville veta, hvad hon kunde hafva att säga om
svennerna.
Präktiga anrättningar ställdes fram till henne, och
sedan sattes hon upp på ett högt trolldomsaltare.
Om en stund frågade konungen, hvad nytt hon blef
varse.
»Ty jag kan förstå», sade han, »att nu uppenbarar
sig mycket för dig; och jag ser, att god framgång gifves
dig. Svara mig, så fort du kan, säjdkvinna!»
Hon spärrade upp munnen, gäspade, och denna sång
kom henne på tungan:
»Två äro inne,
icke jag tror dem,
de, som vid elden
ytterst sitta!»
»De, som på Vifilsö
vistades länge
och hade där
hundars namn,
Hopp och Ho ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
