Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja, visst är det underligt», sade Torkel, »men lika
fullt skola vi nu rannsaka gården här.»
»Det skullen I hafva fått», återtog hon, »äfven om I
ej haft så mycket folk med eder. Alltid är det mig en
glädje att se dig i mitt hus, men illa behagar mig
Ejnarfjordingarnes våldsamhet och den ödeläggelse, de tillärna
mitt hus.»
»Blott jag och Tordis skola gå in och rannsaka»,
sade Torkel.
Därpå gingo de in i huset; men länge dröjde de ej
därinne, ty husen voro ej stora, och när de ryckte upp
dörren till hvardagsstugan, var denna så full af rök, att
de intet kunde se. Sedan gingo de ut och genomletade
gården.
»Jag kunde icke rätt se, hur det stod till därinne i
stugan», sade Tordis, »för rökens skull, som var där. Nu
skola vi gå dit igen och taga bort luckorna, så att röken
kan komma ut och vi kunna se oss omkring en smula.»
Tordis och hennes son gingo hän till stugan och togo
bort luckorna. När röken drifvit bort, sågo de Grimas
stol stå midt på golfvet, och bilden af Tor med hammaren
syntes på ryggstödet; men Tormod Kolbrunarskald sågo
de alls icke till.
»Det finnes ännu hedendom kvar hos Grima», sade
Tordis, när de åter utkommit; »ty jag såg guden Tors bild
på hennes stol.»
»Ja, sällan kommer jag till kyrkan», svarade hon,
»för att där höra lärda mäns predikningar, ty jag hafver
lång väg dit och icke just mycket folk här hemma, som
kan se till huset. Men ofta när jag ser Tors bild, som jag
kan både bryta itu och bränna, så snart jag det vill,
rinner det mig i sinnet, huru mycket större han är, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
