Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är mycket trollkunnig. Den man, som kommit i hans
våld, hafver råkat illa ut, och ovisst är, om något kan
göras för honom.»
Därefter lät konungen hornen tagas i förvar. Man
drack ur dem och befann sig väl däraf.
Den bärgsklyfta ofvanom Alrekstad, hvarigenom konung
Gudmunds män foro sin kos med Helge, blef kallad
Grimsklyftan, och det är ej rådligt för någon att draga där fram.
Året gick, och åter kom en åttonde dag jul.
Då konungen var med sin hird i kyrkan och där
åhörde mässan, trädde med ens tre män fram till
kyrkdörren, de två ropade in:
»Här bringa vi dig Helge, konung, och den stund
vet ingen, när du sedan släpper honom ifrån dig!»
Därpå försvunno de; och den tredje mannen stod
ensam kvar.
Strax kände man igen Helge, och man blef varse, att
han var blind.
Konung Olof sporde honom, huru allt hängde
tillsammans, hvar han vistats denna långa tid.
Och han berättade först, hur han fann kvinnorna i
skogen, och sedan, hur de bägge Grimarne frammanat
ovädret för honom och hans broder, när dessa tänkte bärga
skeppet, och hur de därefter tagit honom med sig hän till
konung Gudmund på Gläsesvallarne samt sålunda bragt
honom åter till dottern Ingeborg.
»Hur trifdes du hos Gudmund?» frågade konungen
vidare.
»Förträffligt», svarade han; »ingenstädes har jag funnit
mig bättre.»
Konung Olof sporde sedan om Gudmunds lefverne
och hans sätt att skicka sig samt huru stort följe han hade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
