Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Omsider blef han själf svårt sårad; men han stred ej
mindre hetsigt, fastän hans inälfvor lågo ute.
Då Gudmund vek tillbaka, föll han baklänges ned i
mjölkkaret.
Det såg Torkel Fräck, och han skrattade.
“Hur ofta“, ropade han, “du fått baken din våt, vet jag
icke, men mjölk tänker jag den icke druckit förr. Kom nu
hit, Gudmund, och låt oss talas vid, ty nu hänga mina
inälfvor ute!“
Därpå dråpo de honom. “Vill husfrun här“, sporde
Gudmund, “kanske hafva vår hjälp, så att Torkel kan blifva
jordad?“
Då svarade husfrun Torgärd:
“Nej, det vill jag fór visso ej; sen I blott till, att I
kommen härifrån, det fortaste I förmån; ty bättre synes det mig
att vara hos min döde man än hos eder, I ännu lefvande!"
Sedan redo de därifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
