Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Arnor Jarlaskalds käckhet.
Arnor Jarlaskald hade diktat tvänne kväden om de norske
samregenterna Magnus den gode och Harald Hårdråde.
Detta fingo de bägge konungarne snart spörja, när han
kom med sitt skepp till Nidaros.
Liksom andre furstar voro de ömtåligt måna om det lof
och pris, som en skald kunde skänka.
Då Arnor en dag stod och tjärade sitt skepp, erhöll han
bud från konungarne, att de önskade höra dikterna.
Utan att tvätta tjäran af sig skyndade skalden hän till
konungahallen, då de båda regenterna sutto till bords.
“Plats fór konungarnes skald!“ ropade han åt dörrvaktarne,
trädde sedan fram för Harald och Magnus och sade:
“Hell eder bägge, härskare 1“
Harald frågade ifrigt:
“Om hvem skall du först kväda?“
“Om den yngste“, svarade skalden.
Den vänsälle konung Magnus var den yngste.
“Hvarför först om honom?“ frågade åter Harald.
“För det man säger, herre“, svarade Arnor, “att
ungdomen är så otålig.“
Dock visste de bägge konungarne allt för väl, att störst
ära visades den, hvars äredikt först framsades. Och det var
därför tvärtom den äldste, Harald, som kom att sitta otålig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:32:09 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/baunordman/0101.html
