Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men de somnade genast, trötta af allt vakandet. Hon
väckte dem, men de inslumrade åter hastigt och så hårdt,
att det var med möda, hon igen fick dem något vakna. För
tredje gången insomnade de så djupt, att hon ej ens kunde
få sömnen ur dem, när hon reste dem upp.
Då tog hon två stora sälhundshudar, drog dem öfver
deras hufvud och band dem starkt till nedanför deras händer.
Men de sofvo ännu.
Därpå gaf hon en vink åt konungsmännen, som strax
sprungo fram och buro vapen på de sällt sofvande finnarne.
De dräpte dem och drogo dem ut ur jordkojan.
Sedan bröt ett så väldigt åskväder ut, att de ej kunde
komma därifrån.
Först på morgonen gingo de ned till skeppen med
Gunnhild och förde henne till Erik.
Denne for nu söderut till Hålågaland, där han kallade
till sig hennes fader Össur Tote och sade honom, att han
ville hafva hans dotter.
Össur gaf sitt samtycke, och kung Erik fick Gunnhild.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
