Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och nu har jag kommit hit fór att få dig till min beskyddare;
det har du sagt, att du ville blifva!“
“Du är en stor dåre“, svarade Torkel, “som dräpt en
sådan förträfflig man. Ut med dig genast! Jag vill ej, att
du blir dräpt härinne i mitt hus!“
Ingolf begaf sig hem och uppsökte Glum, som strax
frågade honom:
“Hurudan visade sig nu vännen?“
“Inte bra“, genmälte Ingolf. Då sade Glum:
“Nå, då skall du nu försöka min vän!“
Han förde honom in i sitt blockhus och tillade: “Lätt
skall det ej bli att göra dig skada här under mitt tak, ifall
han nu är dräpt — Kalf ifrån Lada!“
Nästa dag blef det bekant, att bonden Kalf från Lada
värkligen var dödad.
Viga-Glum hade själf utfört dådet.
Ingolfs vän Torkel på Hamar förrådde naturligtvis genast
hans nattliga besök och hans ord; och man höll därför honom
för dråparen.
Emellertid ställde Glum om, att Ingolf kom oskadd öfver
till Norge.
Därefter sökte Kalfs vänner att på tinget få Ingolf dömd
fredlös såsom varande dråparen, men Glum gjorde deras talan
ogild.
När domen skulle fällas och det spordes efter värn i
målet, förklarade han, att detta redan vore förloradt.
“Ty“, sade han, “I hafven instämt en annan man än
gärningsmannen — denne är jag, och det är ej något att lägga
Ingolf till last, att han dräpte kalfven i min lada! Jag bjuder
eder förlikning.“
Sedan nämde han sig vittnen på, att målet var förloradt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
