Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det borrade sig in mellan skuldrorna, så att han föll framstupa
i sin blåa, vackra kappa.
“Hell det kastet!“ ropade de. Men Gisle själf i trälkåpan
undkom in i skogen.
*
Kalfdråpet och vänpröfningen.
Den lika tappre som sluge isländingen, storbonden
Viga-Glum var en gång på ett hästting[1] tillsammans med sin
rättare Ingolf, på hvilken han satte mycket värde. De hade
där med sig en hingst. Stor gamman rådde.
Där var ock en bonde Kalf från gården Lada. Han hade
en gammal arbetshäst, och denne öfvervann hvarje annan häst,
som hetsades emot den.
“Hvarför skall ej Glums dråpliga hingst ledas fram ?“
sporde Kalf.
“Det är ej jämt spel“, svarade Glum, “vår hingst — emot
din gamle krake!“
“I ären allt rädde“, återtog den andre; “därför viljen I
icke hetsa; törhända det gamla ordspråket är sant, att djuret
är som dess herre!“
Då lät Glum sin rättare Ingolf leda fram hingsten. Båda
djuren betos väl, men alla sade, att Glums hade öfvertaget.
Denne befallde då, att de skulle skiljas åt; hvilket skedde.
Men snart hetsades de båda hästarne åter samman på ett
nytt hästting. Då Glums hingst äfven här gick af med segern,
slog Kalf från Lada till rättaren Ingolf med sin staf. Folk
trädde emellan, medan Glum förklarade:
“Slikt är ej värdt att bry sig om — så slutar ju hvarje
hästting här.“
Men då hviskade en af Glums söner till den slagne Ingolf:
[1] En sammankomst, där man roade sig att hetsa hästar mot hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:32:09 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/baunordman/0024.html
