Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. En återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hennes på hugg och slag grundade fruktan för honom
var så stor, att hon inte vågade att skriva och varna
den person, som hon visste var i fara. Om brevet
fölle i Stapletons händer, kunde hon inte vara säker
för sitt eget liv. Slutligen tillgrep hon, som vi veta,
den utvägen att klippa ut tryckta ord och av dem
bilda den varning hon tillsände honom. Utanskriften
skrev hon med förställd handstil. Brevet kom fram
och gav baroneten en första aning om att fara hotade.
— Det var av vikt för Stapleton att komma i
besittning av någon sir Henry tillhörig klädespersedel,
på det att han måtte kunna hetsa hunden på hans
spår, i händelse det bleve nödvändigt. Med
karakteristisk snabbhet och djärvhet grep han verket an och
mutade troligen borstpojken eller städerskan för att driva
sin vilja igenom. Den första stövel han fick råkade
dock att vara ny och kunde icke användas för hans
syfte. Han skickade den tillbaka och skaffade sig en
annan — en för mig mycket upplysande omständighet,
som bevisade, att det här var fråga om en verklig hund,
ty intet annat kunde nöjaktigt förklara en sådan smak
för en gammal stövel och ringaktandet av en ny
— Vidare ha vi att beakta det besök vi följande
morgon mottogo av våra vänner, på något avstånd följda
av Stapleton i sin droska. Av hans kännedom om min
bostad och mitt utseende sluter jag mig till, att hans
bana som brottsling visst icke begränsas av denna
Baskervilleaffär.
— Vi fingo ett exempel på hans snarfyndighet, då
han lyckades undkomma oss den där morgonen, och
även på hans djärvhet, då han genom droskkusken
skickade mig mitt eget namn. Från den stunden begrep
han, att jag motade honom i London och att han
följaktligen inte hade någon utsikt att lyckas här. Han
for tillbaka till Dartmoor och avvaktade där
baronetens ankomst.
— Stapletons begåvo sig alltså ned till Devonshire,
och sir Henry och du reste snart efter. Och nu ett
ord om min egen uppfattning av förhållandena vid den
tiden. Du minnes kanske, att när jag undersökte
papperet, på vilket de tryckta orden voro uppklistrade,
granskade jag särskillt vattenstämpeln. När jag gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
