Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Näten fästas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det finns intet tvivel om, att det är han, ty
namnet och årtalet. 1647 stå att läsa på dukens baksida.
Holmes sade ej mycket mer, men den gamle
rustarens drag tycktes öva ett magnetiskt inflytande på honom
ty under hela måltiden återvände oupphörligt hans blick
till porträttet. Först senare på kvällen, då sir Henry
gått in till sig, fick jag upplysning om min väns
tankeriktning. Han bad mig följa med in i matsalen, och
sedan vi kommit dit höll han upp sin nattljusstake
mot det gamla porträttet på väggen.
— Märker du något? frågade han.
Jag såg på den breda, plymascherade hatten, de
ringlande lockarna vid tinningarna, den vita
spetskragen och det smala ansiktet, som omgavs av allt detta.
Det var icke ett rått ansikte, men det var stelt, hårt
och strängt med sammanpressade, tunna läppar och
kalla, ofördragsamma ögon.
— Är det likt någon du känner?
— Det är något kring ansiktets nedre del, som
påminner om sir Henry.
— Å ja, kanhända litet. Men vänta, ska du få
se! Han steg upp på en stol och med ljuset i
vänstra handen, krökte han högra armen, så att den dolde
den breda hatten och de långa lockarna.
— Store Gud! utbrast jag, alldeles häpen.
Det var Stapletons drag, som trädde emot mig.
— Jaså, du ser det nu. Mina ögon hava blivit
tränade till att granska ansikten och icke deras
infattning. Den oundgängligaste egenskapen hos den, som
det åligger att rannsaka i brottmål, är att kunna
genomskåda en förklädnad.
— Men det här är ju alldeles märkvärdigt. Det
skulle kunna vara hans porträtt.
— Ja, det är ett högst intressant exempel på en
reproduktion, som tyckes göra sig gällande både i
kroppsligt och andligt avseende. Studiet av familjeporträtter
bjuder stöd för gengångarteorien. Mannen är en
Baskerville — det lider intet tvivel.
— En hemlig pretendent till arvgodset?
— Alldeles. Den här omständigheten med
porträttet har försett oss med en av de förnämsta bland de
felande länkarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
