Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Tre brustna trådar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hakskägg och var blek i syna. Jag tror inte jag kan säga
mer än så om honom.
— Vad hade han för färg på ögonen?
— Ja, se det vet jag inte.
— Och ni minns ingenting mer?
— Nej, det gör jag inte.
— Där har ni er halva sovereign då. Ni skall få
en till, om ni kan skaffa mig vidare underrättelser om
mannen. God natt!
— God natt, herre, och tack ska ni ha.
John Clayton gick sin väg, mysande av belåtenhet,
och med en axelryckning och ett sorglustigt leende
vände sig Holmes till mig.
— Där brast den tredje tråden, sade han, och vi
stå nu på samma punkt, som då vi började. Den listiga
skälmen! Han kände vårt husnummer, visste att sir
Henry Baskerville rådfrågat mig, lurade ut vem jag
var, då han fick se mig på Regent Street, antog att jag
givit akt på drosknumret och skulle sätta mig i
förbindelse med kusken och skickade mig på spe en
hälsning med mitt eget namn. Det skall jag säga dig,
Watson, att den här gången ha vi träffat på en fiende,
som kan mäta sig med oss. Jag har rönt ett avgjort
nederlag i London. Måtte du få bättre lycka i
Devonshire. Men jag känner mig inte väl till mods.
— Varför det?
— Jo, jag är orolig för att skicka dig dit. Det är
en ful historia, Watson, och en farlig historia. Ju
mer jag tänker på saken, dess mindre tycker jag om
den. Ja, min kära bror, skratta du, men glad skall
jag bli, då jag åter har dig tillbaka frisk och sund
vid Baker Street.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
