- Project Runeberg -  Barometern 1861 /
100

(1861) Author: Christoffer Anders Ernst Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100

oj ens tiondedelen skulle kunna inrymmas i
korrektions-anstalterna. Att sådana trakasserier förefalla i hela landet
både vid ting och mantalsskrifningar är ett så tillräckligt
konstateradt läktuin, att ins. genom att bestrida det endast
skulle ådagalägga sin okunnighet om förhållandena. Att
mången affär till följe af dessa täta krånglerier blifvit
uppgjord på tu man hand med länsman är väl ej så
otänkbart, om också till följe af den omständigheten, att sådana
vanligen uppgöras mellan fyra ögon, det icke är så lätt att
härvidlag nämna några namn.

Herr ins. säger sig beredd alt på „tu man hand"
lemna oss ytterligare upplysningar om fakta hvilka ej i tryck
kunna offentliggöras. Äfven vi kunde på samma sätt tjena
honom med berättelser om länsmän, hvilka beklagat sig
öfver svårigheten att på samma gång följa lagens och
administrativa myndigheters föreskrifter.

Italiens administrativa organisation.

(Slut fr. N:o 12.)

Regionerna utgöra icke heller något väsendtlig! element
uti det Minghettiska systemet. Detta omfattar egentligen
kommunen och provinsen. Det är endast genom den rätta
organisationen af dessa, som ett varaktigt frihetsverk kan
uppresas, då historiens erfarenhet nogsamt ådagalagt att der
de enskilta intressena icke äro tillräckligt skyddade, der
sakna äfven de allmänna nödiga garantier. Mer än en gång
har man sett, alt ett konstitutionell statsskick, som icke är
bygdt på kommunalfrihet och decentralisation är endast en
efemerisk byggnad, som kullkastas af de första politiska
stormar. Det är för den nya italienska staten en oändligt
vigtig fördel att denna kommunal-anda icke behöfver skapas;
den har sedan uräldsta tider existerat i Italien och gjort
sig gällande under de för densamma mest missgynnande
förhållanden. Denna inrotade håg att. vilja sköta sina egna
kommunal-angelägenheter, är den bästa försäkran att
italienarne skola veta att begagna sig af den politiska friheten
lill sitt eget gagn och bästa. Den är det så mycket mer,
som man för alt garantera det nyskapade rikets bestånd
icke behöfver bygga på en ny grund för att införa det,
som i alla tider ansetts vara frihetens palladium,
inskränkandet af regeringens verksamhet till endast det som
nödvändigt hörer till dess befogenhet, utan blott har att fortgå
på den väg som national-medvetandet längesedan utstakat.
Detta har också Minghetti gjort. I intet fall åsyftar hans
förslag alt meddela regeringen rätt att, om man så får säga,
skapa kommunen. Regeringens makt sträcker sig endast
till att erkänna de nu existerandes tillvaro såsom individuela
korporationer. I många delar af Italien äro kommunerna
för små, men man har derföre icke i förslaget ansett sig
böra vidtaga några åtgärder för alt genom lieras förening
förstora dem. Man har endast beredt möjligheten härtill,
och föröfrigt lemnat saken till kommunernas eget afgörande,
i enlighet med den grundprincip som genomgår förslaget: att
hvar och en bäst bedömer sina egna intressen. Äfven
provinsernas gränsor äro föreslagna att blifva sådana de af
historien och geografien under tidernas lopp blifvit utsatta;
endast bär och der skola några af tidsförhållandena
påkallade smärre rektifikationer företagas.

Den projekterade lagen hvilar på den mest
demokratiska grund. Alla kommunens embetsmän väljas af
innevånarne sjelfva. Valman är hvar och en som erlägger
några direkta utskylder. Valrätten är sålunda icke inskränkt
till någon viss klass, utan utsträckt, lill alla som i någon
mån äro intresserade uti förvaltningen, då enligt den
italienska budgeten skatterna hvila såväl på den fasta som på den
rörliga egendomen.

Enligt lagförslaget skulle kommunen representeras:

l:o af ett råd af 15, 20 ända till 60 personer,
alltefter kommunens folkmängd. Till ledamot af detsamma är
hvarje valman äfven valbar, så framt ban icke är
embetsmän eller prest;

2:o af en kommunal-maglstrat, bestående af en
gon-falonier och 4, 6 eller 8 priorer.

Kommunal-rådet sammanträder till ordinarie session
tvenne gånger årligen. Det kan dessutom kallas till extra
sammanträde då magistraten eller två tredjedelar af dess
egna ledamöter anser det nödigt. Det diskuterar
kommunens budget, kontrollerar dess kassor, uppsätter vallistorna,
öfverlägger om utnämningen och entledigandet af kommunens
sekreterare, uppbördsmän, skolmästare, läkare m. m., och
om de löneförmåner dessa böra åtnjuta. Kommunal-rådets
sessioner äro offentliga derest flertalet af ledamöterne anser
det lämpligt.

Magistraten intager kommunal-rådets plats under de
tider då detta ej är samladt. Den till- och afsätter
kommunens embetsmän, på grund af gonfalonierens förslag,
afslutar de af rådet anbefallda kontrakter, uppgör kommunens
räkenskaper, förbereder förslag till budgeten och till
vallistor, ombesörjer rekryleringens verkställande, påbörjar
rättegångar för kommunens räkning o. s. v.; i nödfall kan den
vara kompetent att utöfva samma makt som rådet sjelft,
men måste då ofördröjligen underrätta provinsens prefekt
om sina åtgärder och sedan underställa dem
kommunalrådets pröfning.

Den verkställande makten inom kommunen tillhör
gon-falonieren. Till denna plats utser kommunal-rådet en af sina
ledamöter. Gonfalonieren bibehåller sin plats i tre år. Ilan
är på samma gång kommunalstyrelsens förnämsta medlem
och regeringens embetsmän. 1 egenskap af chef för
kommunens administrativa myndigheter sammankallar ban
magistraten och är ordförande vid dess sessioner, förbereder
diskussionsfrågorna vid hvardera församlingarnes möten,
utför deras beslut, inspekterar kommunens embetsverk och
öfriga inrättningar o. s. v. Ilan kan äfven suspendera
kommunens embetsmän, i hvilket fall honom likvisst åligger alt
sådant inberätta till kommunal-rådet.

I egenskap af regeringens embetsmän aflägger
gonfalonieren tjenstemanna-ed, publicerar utkomna lagar och
författningar och verkställer för öfrigt det som lagen ålägger
honom rörande den allmänna säkerheten, ordningen,
renligheten m. m. 1 händelse ban icke uppfyller sina
embets-åligganden, kan prefekten i hans ställe insätta en
kommissarie, men endast för att verkställa hvad honom såsom
tjensteman åligger; med kommunens angelägenheter får
denne icke befatta sig.

De utgifter, hvilka kommunerna enligt lag äro skyldiga
att bestrida äro: de som erfordras för vägarnes, de
allmänna byggnadernas, kyrkogårdarnes in. m. underhåll, de
som utgå för skolorna, nationalgardet, valen, o. s. v.

Kommunen kan uppgöra speciella reglementen om den
lokala polisen, om helsovården m. m., men då alla
reglementen begränsa den individuella friheten, kan kommunen
uppgöra sådana endast uti af lagen begränsade fall, så att
det icke ligger inom en kommuns befogenhet att åter
införa skråordningar eller dylikt.

För att bestrida nödiga utgifter eger kommunen att
belägga med skatt: det offentliga bruket af mått och vigt,
egandet af öfverflödiga hundar, konsumtionen af några af
lagen specificerade artiklar o. s. v., äfven kan den till
förmån lör sig besluta en tillökning af vissa procent af de till
staten utgående skatter. Ingen får under någon
förevändning befrias från erläggandet af de kommunala utskylderna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:31:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/barom-1861/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free