Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
land. I hela Storbritannien finnes, sä vida vi icke
miss-minna oss, endast ett enda agronomiskt institut, och detta
åtnjuter icke något synnerligt anseende. Men tillfälle att
inhemta praktiskt vetande erbjuder sig öfverallt, och för
den teoretiska underbyggnaden är sörjdt genom de
lärostolar derifrån vid universiteterna de på jordbruket
tillämpade vetenskaper föredragas. Detta system liar lemnat så
lysande resultater att det väl kunde löna mödan alt
försöka det. Det skulle äfven ha den fördelen att vara det
billigaste. 1 stället för underhållandet af ett dyrt institut,
skulle det endast erfordra att vid universitetet några lärare
anställdes, som skulle hålla föreläsningar öfver fysik, kemi,
mineralogi, botanik och zoologi tillämpade på jordbruket,
som handledde uti agrikulturkemiska analyser och som
meddelade undervisning i veterinärkunskap. Funnes dessutom
ännu en lärare i agronomi, så vore det ingen svårighet för
handen att tillegna sig det teoretiska vetandet. Visserligen
skulle den som åhört dessa föreläsningar ännu ha mycket
att lära, ban skulle icke kunna handtera en plog eller
ordentligt mjölka en ko, ban skulle icke kunna verkställa en
afvägning eller affatta ett fält på karta, men så ondt om
tillfälle att lära sig alla dessa saker är det icke numera i
Finland, att man endast lör att meddela undervisning i dem
behöfde inrätta ett skildt institut och vidkännas alla de
kostnader som inrättandet af ett sådant erfordrar. Är man
deremot af den tanken att ett sådant likväl är nödvändigt,
så är det hög tid att företaga den länge omtalade
reorga-nisationen af Mustiala landtbruksinstitut, så att det
verkligen måtte förtjena namnet af ett sådant.
Korrespondens från Sverige.
Stockholm den 5 November 1861.
Såsom ni mins, var den utländska pressen vid tiden
af Carl XV:s besök i Paris uppfylld af artiklar i den
skandinaviska frågan. Från de franska, tyska och engelska
tidningarne har debatten numera öfvergått i våra egna blad,
som på nytt upptagit ämnet i en betydelsefullare och mera
praktisk rigtning än någonsin förut.
En speciel anledning härtill har tillstött i danska
kabinettets senaste mcdgifter åt tyska förbundet samt de
danska skandinavernas med anledning deraf gjorda
uppmaning till Sverige att skydda Skandinaviens gemensamma
intressen i Danmark. Härvid har Nya Dagligt Allehanda frågat:
och hvad vill Danmark sjelf göra lör de gemensamma
skandinaviska intressena? Det kunde synas besynnerligt, all
ställa denna fråga till ett folk som det danska, som nu i
inånga år kämpat af alla krafter, för alt bevara sin
skandinaviska nationalitet och sina på folkfriheten grundade
statsinstitutioner mot Tysklands påtryckning och anläggningar.
Likväl är frågan befogad, ty så litet har Danmarks
nationela lifsnöd verkat hos detsamma för uppklarnandet af en
ny och högre lifsidé, den stora, för norden gemensamma
skandinaviska, all det tvärtom i skandinavismen ännu
hufvudsakligen ser medlet att befrämja sina egna separata
intressen. Det ena af de två stora partierna i Danmark, det
nu vid styret sittande helstatspartiet, vill ej, i trots af att
redan knifven sutit det på strupen mera än en gång,
uppgifva idén af den gamla danska monarkien, den historiska
stat som omfattar Danmark och Schlesvig samt Holstein.
För detta historiska Danmark, för denna ganska
medelmåttigt stora och föga mäktiga stat, som dessutom lider af
en ohjelplig söndring emellan sina särskilda delar, äfventyrar
nu helstatspartiet allt, och underkastar sig den ena
förödmjukelsen efter den andra af Preussen och Tyska förbundet
hellre än att afstå från Holstein, på fredlig väg eröfra Sverige
och Norige och gemensamt med dem framträda såsom ett
stort och mäktigt skandinaviskt rike. Det andra partiet,
som kallar sig det skandinaviska och står under ledning af
„Fædrelandets" redaktör C. Ploug, önskar visserligen, såsom
bekant är, Holsteins afskiljande från det öfriga Danmark,
emedan det inser att Holstein, som hakat sig fast i del
bredvid liggande Schlesvig, numera endast är en kil,
hvarmed Tyskland oaflåtligt söker intränga i Danmarks inre,
tör att der spränga den skandinaviska nationaliteten och på
samma gång, i det nordtyska junkerskapets intresse, som
har vaksamma utposter i Holstein, undergräfver den
konstitution, som utgör Danmarks heder. Men då det
skandinaviska partiet sålunda vill blifva qvitt Holstein och yrkar
på ett Danmark till Eidern, följer det denna politik
hufvudsakligen för att derigenom kunna konsolidera del egentliga
Danmark och befästa dess separata nationela och politiska
ställning. Skillnaden i praktiskt hänseende mellan helstats
och det skandinaviska partiet är egentligen den, att det
förra under närvarande brydsamma förhållanden dock vill
bevara den historiska danska staten oförkränkl, åtminstone
till det yttre skenet, men att det senare af klokhetsskäl
vill uppoffra Holstein, för att derigenom sä mycket säkrare
kunna rädda det öfriga Danmark åt sig sjelft. Och för
dessa, såsom det väl måste medgifvas, ganska specielL
danska ändamål tager hvardera partiet Sveriges hjelp i
anspråk — i namn af de gemensamma skandinaviska
intressena. Gemensamma skandinaviska intressen borde väl dock
förutsätta ett gemensamt Skandinavien och i mån som dessa
intressen äro praktiskt-politiska äfven ett praktiskt-politiskt
Skandinavien, ett omfattande organiskt belt, för hvars
existens de särskilda delarne kunde känna sig omedelbart
uppmanade att kraftfullt verka och, om det så behöfs, modigt
strida. Men ett sådant verkligt Skandinavien, en sådan
praktisk konseqvens af den skandinaviska idén har ännu
icke ifrågasatts i Danmark, hvarken af det ena eller andra
partiet. Under dylika förhållanden är det, såsom jag redan
anmärkt, icke obefogadt af Nya Dagligt Allehanda att, då
Danmark, i namn af de skandinaviska intressena,
uppfordrar Sverige att ikläda sig dess försvar mot Tyskland, fråga
det tillbaka: och hvad vill då Danmark sjelf göra för ett
gemensamt Skandinavien?
1 sammanhang med denna fråga har bladet diskuterat
sättet för Danmarks praktiska skandinavism och främst af
aili påyrkat ett unionsparlament. Debatten har upptagils
af de norska bladen, bland hvilka Aftonbladet äfven biträdt
idén om elt unionsparlament, såsom det ändamålsenligast
medlet all förverkliga ett praktiskt-politiskt Skandinavien.
Det säger sig sjelft att jemte detta unionsparlament, som
borde representera endast de omedelbart gemensamma
intressena, hvarje folk skulle bibehålla sin egen sjelfständiga
representation för de separata angelägenheterna, såsom
lagstiftningen, beskattningen m. m., genom hvilket slags
organisation de skandinaviska länderna kunde uppträda såsom
etl belt gentemot öfriga stater, på samma gång den gåfve
hvar och en af dem tillfälle att bibehålla och öfvervaka
sin speciell nationela sjelfständighet. Besynnerligt nog har
Aftonbladet, som ansetts par préférance skandinaviskt,
iakttagit en temligen vacklande hållning i denna debatt, hvilken
det till och med undvikit så länge tills Nya Dagligt
Allehanda genom sina interpellationer tvungit det att bryta
tystnaden. Det har nu debuterat med två doktrinära artiklar,
hvilka det dessutom till en betydlig del afskrifvit ur
Göteborgsposten. Då slutartikeln felar och en viss oklarhet
råder hos den andra i ordningen, vet man ännu icke huru
mycket det under senare tider allt mera idéfattiga och
aili mindre pålitliga bladet vågar ge på hand i närvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
