Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
krafter äro försvagade och han under veckor och månader
fått vara urståndsalt att arbeta.
Den förlust af helsa och välstånd, af tid och
arbetskraft, ett sådant förhållande medför, är ganska stor, och
helt säkert vida större än den, som direkte uppkommer
genom medicinens öfverdrifna pris — ett nytt bevis på den
gamla satsen att den skada, som flertalet lider genom
protektionssystemet, då det på ett eller annat sätt är verkande,
är vida större ån den vinst som några få hafva deraf.
Om det icke går an att öfverlemna reglerandet af
apotheksrörelsen åt den fria konkurrensen (hvilket kanske
skulle kunna ha sina ölägenheter) så borde den åtminstone
reglementeras litet mera i enlighet med billighet och
rättvisa. 1 1856 års medicinal-taxa läses: „Att
Medicinal-Sty-relsen årligen, eller så ofta förhöjning öfver eller
minskning under 12^ procent i drogers pris yppas, öfverser
Medicinal-taxan och hos Ekonomi-Departementet af vår
Senat för Finland föreslår de förändringar deri, som kunna
finnas nödiga".
Månne ej redan nu förändringar kunde finnas nödiga?
Bref från Sverige.
Stockholm den 13 September.
Långa gula strimmor i björkarnas lockar, dimmor om
morgnarne och kyla om qvällarna, se der hvad September
i norden har att bjuda på. Likväl är landet skönt ännu.
Luften är så genomskinligt klar, trädens konturer framträda
så hjerta och skarpa och färgspelet vid solens upp- och
nedgång är rikare och lifligare än under sommaren. Men
öfver det bela hvilar derjemte ett drag af djup melankoli
och inre köld, som talar om förgänglighet och stundande
död. Derföre, ännu en blick tillbaka på den flydda
sommarens glädje, en hjertlig gärd af tacksamhet för den ljufva
ro den skänkte och för älskvärd vänskap, som gjorde det
njutna dubbelt kärt — och sedan tillbaka igen till staden
med sitt rastlösa lif, som tyckes endast stegras i samma
mon landet förlorar sin sol, sin värme, sin grönska och
sjunker i dvala. Ja, jag erkänner gerna att jag är en stor
vän af staden. Jag älskar hvimlet på gatorna och bruset
af menniskoströmmen, jag älskar denna aldrig hvilande
verksamhet, som i tusen rigtningar utvecklar sig omkring mig,
vittnande om tusenfaldig rikedom i menniskotankar. Jag
älskar staden om morgonen, när den plötsligt vaknar opp
och dess innevånare skynda om hvarandra, såsom bicn
draga ut ur kupan till sitt arbete. Jag älskar den om
middagen, när den utbreder sina stålliga byggnader, sina
offentliga platser och vördnadsvärda inonumenter i dagsljuset.
Jag älskar den om qvällen, när de smakfullt prydda
butikerna glänsa i gasskenet, tlieatrarne och konsertsalarne
öppnas och sällskapslifvet inbjuder de mest skilda
sympathier och åsigter till fredligt rendez-vous. En gammal stor
stad är onekligen en af civilisationens ädlaste produkter.
Man kan icke blott följa århundradens gång steg för steg
i dess byggnadsstilar och monumenter; man möter äfven
der concentreradt hela landets moraliska och intellektuella
lif. Hvarje offentlig byggnad, hvarje privat eller offentlig
institution derstädes är produkten af seklers föregående
ansträngningar. Under våren och sommaren far jag gerna
till landet; men hösten och vintern vill jag tillbringa i
staden. Se då här och i följande bref några teckningar ur
Stockholmsverlden, såsom denna öfverhufvud representerar
det närvarande svenska lifvet.
Vi hafva nyligen erhållit två komitéer, hvilkas
tillsättande väckt ganska mycken uppmärksamhet. Den ena skall
afgifva förslag till sjöförsvarets ordnande och försättande
i önskvärdt skick; den andra har erhållit samma uppdrag
med afseende å landtförsvaret. Ni kanske tycker att detta
låter helt krigiskt? Man kan ej så noga veta: vi lefva i
besynnerliga och osäkra tider, hvarföre det är bäst att vara
beredd på allt. Hvad den förstnämnda komitén beträffar,
utgör den emellertid blott en fortsättning på en serie
komitéer, hvilka under de senaste åren varit sammankallade,
för att undersöka flottans tillstånd. På sammansättningen
af den nu tillkomna vill det dock synas, som om
regeringen ändtligen fast beslutat, att göra en ända på det
ba-lanserings- och lappningssystem, som redan alltför länge
blifvit följdt i förvaltningen af sjöärenderna. Komiténs
ordförande, sändebudet i London grefve Platen, bar, såsom
bekant, förut en tid varit sjöminister och såsom sådan
gjort sig känd för duglighet och karakter. Han uppgjorde
under sitt chefskap för sjöförsvarsdepartementet en
konseqvent och reformerande plan till flottans omorganisation,
och det var just emedan denna plan ej blef antagen, som
ban afgick från statsrådet. Att regeringen nu ställt denna
man i spetsen för komitén utvisar, såsom jag redan
anmärkt, att den beslutit sig för genomgripande och
afgörande åtgärder. Ett bevis till derpå, äfvensom alt
regeringen i denna vigtiga angelägenhet ämnar fortskrida hand i
hand med representationens åsigter och önskningar, ligger
i bankofullmägtigen A. Björcks inkallande i komitén. Albert
Björck, rådman i Götheborg och under flera riksdagar
representant för nämnde stads borgerskap, är en af svenska
riksdagens största utmärkthetcr, liberal i sina politiska
åsigter och en lika eminent som energisk förmåga. En
komité, deri han erhållit plats, är tvifvelsutan ämnad att
utöfva ett väsendtligt inflytande och i motsatt fall vore
bi-Björck ensam nog man för att förskaffa komitén ett sådant
inflytande.
1 spetsen för landtförsvarskomitén har blifvit ställd
generalen G. Bildt, nyligen återkommen från sin
utomordentliga beskickning till Italien, dit han sändes för att
besvara Markis Torre-Arsas ambassad till Stockholm, flr Bildt
har äfven gjort sig ett namn, man kan säga gjort sitt namn,
likasom sin carrière, på riksdagarne, der ban synnerligast
inom statsutskottet spelat en inflytelserik rö]. Han är en
man i sina bästa år med godt hufvud, djerf karakter och
betydande skicklighet. Sedan ban nu i Italien på nära håll
sett en nationalarmé, stadd på krigsfot — dels till följd af
de strider, den nyss utkämpat, dels till följd af dem, som
troligen snart förestå — bör br Bildt så mycket bättre
kunna bidraga att ge vår armé en organisation, svarande
mot vårt politiska läge och de nationella tillgångarne. Den
vigtiga och lysande röl de frivillige corpserna spelat vid det
italienska befrielsekriget, skall äfven tvifvelsutan leda hr
Bildts uppmärksamhet på det gagn nationalförsvaret har att
hemta i våra frivilliga skarpskytteföreningar, synnerligast
om dessa nya elementer till en allmän nationalbeväpning
blifva konseqvent utvecklade och organiserade på en fast
och varaktig fot. I sanning, regeringen har ej kunnat
välja en lämpligare tidpunkt till ordnande af försvarsverkets
angelägenheter än just denna, då folket sjelf tagit ett
frivilligt och storartadt initiativ i samma rigtning, då en
kraftig och frisk anda vaknat till nytt lif hos hela nationen.
Uti den instruktion som blifvit utfärdad för hr Bildt i hans
egenskap af ifrågavarande komités ordförande lyder den
första punkten bland öfverläggningsämnena sålunda: „huru
stor styrka landttrupper bör Sverige vid inträffande krig
kunna uppsätta och underhålla för betryggandet af sin
sjelfständighet; och i hvad mon bör landets försvar då genom
befästningar vara förstärkt." Detta låter ju nästan alldeles
som om det sades: vi skola med det första bli invecklade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
