Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
BARNETS ÅRHUNDRADE.
endast efter ett profår, hvarefter ej blott
pröfningsnämnden — hvilken hela året följt undervisningen —
men äfven barnen uttalat sina omdömen! Man kan
ej tillmäta dessa ett absolut värde, men ett mycket
högt, ty barnets instinkt utväljer det yppersta med
en förvånande ofelbarhet.
Och hvad är för barnet det yppersta?
Goethe har svarat:
Höchstes Gluck der Erdenkinder,
Ist nur die Persönlichkeit!.. .
Medan man nu lofordar »objektivitet» i
undervisningen, har tvärtom hvarje stor uppfostrare verkat
genom att vara i högsta grad" subjektiv! Läraren skall
vara sanningskär, så att han aldrig trugar ett
mot-sträfvigt faktum att tjäna sina åsikter! Men utöfver
detta, ju mer subjektiv han är ju bättre; ju fullare
och rikare han meddelar barnen saften och kraften
af sina erfarenheter, sin lifsåskådning, sin egenart, ju
mer skall han främja deras verkliga utveckling,
förutsatt att han ej påtrugar dem sina meningar med
ofelbarhetens anspråk utan lämnar de unga full valfrihet
i detta som i andra fall! Våra gamla stormän —
en Olaus Petri, en Dalin, en Lagerbring — förstodo
t. ex. icke någon »objektiv» historieskrifning! De
kämpa i sina verk för meningar, de äga en
lifsåskådning och de vilja främja denna med sina verk! Och
dessa verk äro ännu i dag friska, emedan man i dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
