Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i händerna på föräldrar, vilka »endast leva för sina
barn», fara barnen lika illa! Vardera sorten vet i
regeln lika litet om barnens verkliga känslor och
behov. De förra bli glada när barnen likna dem själva
och deras högsta mål är att i sitt barn erhålla en
lyckad kopia av sina egna tankar, meningar och ideal.
De borde i stället bli mycket ledsna att finna sig
själva väl kopierade! Ty vad livet av dem begärt
och behövt, det var tvärtom en rikare sammansättning,
en bättre skapelse, en ny typ, icke en reproduktion av
den, det redan brukat. Det senare slaget föräldrar
anstränga sig däremot att bilda barnen, ej efter sig
själva men efter det ideal av en god människa, som
de bära inom sig; de visa sin kärlek genom att
utplåna sina egna personligheter för barnens skull,
genom att låta barnen känna att allt, som rör dem,
går i första rummet.
Och så bör det visserligen vara, men endast
medelbart. Med hänsyn till familjens stora livsplaner,
liksom vid ordnandet av hemmet, dess levnadsvanor,
umgänge och utgifter, borde barnens djupa behov och
verkliga utveckling stå i första rummet. I de flesta
fall äro barnen däremot, som små och som vuxna,
martyrer för hemmens hållningslöshet. De leva i
självsvåld utan att äga verklig frihet, liksom de leva
under ett tvång, som dock ej innebär någon
genomförd stil.
När den ena vuxna dottern efter den andra sedan
lämnar hemmet för att bli självständig, är hon ofta
driven till detta genom ofriheten eller stillösheten i
familjelivet. Hon hämmas på alla håll av kraven att
vara något annat, tycka något annat, tänka något
annat, göra något annat än vad hennes eget väsen
manar henne till. En, i sin egen dotters vänskap
lycklig, mor yttrade nyligen: att hon hade lust att
upprätta en asyl för utpinade döttrar! En sådan asyl
vore lika nödvändig som skyddsmedel mot de ömma
som mot de härsklystna föräldrarna. Båda slagen
plåga sina barn lika mycket, ehuru på olika sätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
