Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att giva barnet mod och samvetsro att skilja sig
från en allmän mening, ett gängse bruk, en vanlig
känsla — detta är ett grundvillkor för uppfostrandet
av ett individuellt, ej endast av ett kollektivt samvete,
det enda slags samvete, de flesta människor nu äga.
Det individuella samvetet böjer sig endast under den
yttre lag det godkänt. Och det följer sin egen inre lag
även om denna avviker från den yttre lagen.
Det är en företeelse, som nästan kan kallas
lagbunden, att just de originella, de undantagsbegåvade
äro de i hem som skolor framför allt misshandlade.
Ingen har blick för vad som röjer sig i det underliga
eller bråkiga eller i sig själv försjunkna eller
våldsamma barnet. Det är särskilt i detta avseende,
mödrarna och lärarna visa sin erbarmliga oförmåga
för den mest elementära delen av uppfostrans konst:
den att kunna »se med ögon», icke med pedagogiska
doktriner i huvudet!
Jag väntar naturligtvis ej någon insikt om
maktutövningens betydelse för barnet hos vare sig
samhällspelarna, med deras konventionella sedlighet eller
hos de kristendomsbekännare, vilka mena att den
fallna människonaturen skall brytas till ånger och
ödmjukhet, att den syndiga kroppen — det orena djuret
— skall tämjas med riset, en teori för vilken de
anföra bibeln som stöd!
Jag talar endast till dem, som tänka nya tankar
och således borde sluta att uppfostra enligt de gamla.
Dessa invända emellertid att de nya
uppfostringstankarna äro outförbara. Men saken är helt enkelt
den, att deras nya tankar ej gjort dem själva till nya
människor. Den gamla människan i dem har varken
ro eller råd, varken tid eller tålamod att dana sin
egen och barnets själ efter de nya tankarna.
Dessa, som »försökt Spencer och misslyckats» —
emedan Spencers metod förutsätter intelligens och
tålamod! — invända att barnet ju måste lära sig
lyda; att det finns en sanning i den gamla regeln
att »vad krokigt skall bli, måste tidigt böjas» o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
