Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Darling, du är omöjlig, säger Alva och skrattar sitt
höga skratt igen men hennes pupiller är fortfarande lika
stela.
— Spring upp med dig nu, säger Gunnar till mig.
— Hurry up darling, säger han till Alva.
De vänder sig om mot bilen och taxichauffören lutar
sig tvärs över förarsätet och sticker ut handen och
öppnar bildörren. Jag börjar gå in genom den stora
glasdörren som den store svarte portvakten i sitt röda livré
fortfarande håller öppen. Jag ser dem i glaset. De
speglas där men med marmorgolvet och hissens gallerverk
av mässing bakom sig och genom sig när de kliver upp i
taxin, bildörren slår igen om dem och de åker iväg. Jag
har sett att de skall gå på stor middag. Alva hade sådan
där lång klänning som var metallblankt silverfárgad
under den svarta kappan och Gunnar hade sin
doktorshatt.
På väg upp i hissen tänker jag på att detta tillhör det
jag inte skulle kunna berätta för någon. Gunnar tycker
att det är roligt att göra så här. Det är som när man var
litet barn och rädd att drunkna. Gunnar tog mig på
axlarna och simmade ut. Det var i skärgården. Det var
en kall sommardag år 1934 med jämngrå himmel och
hård vind. Klipporna var alldeles hala och jag slant när
han jagade mig och jag skrek när jag föll och han fick
tag i mig och när Alva då sade att han skulle ta det
försiktigt svarade han att jag skrek för att det var så
roligt. Och han hade fångat in mig och satte mig nu på
sina axlar och gick rakt ut på djupet med mig och
började simma och jag sprattlade och tjöt och han höll
mig fast och det gick vita gäss på vågorna så blåste det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
