Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nr 97 vid slutet av västra femtiosjunde gatan, Pier No.
97, Foot of West 57th Street, vi kommer att stiga i land.
Vi är bland de första i land. Det brukar vi ju alltid
vara. Jag minns inte att immigrationsmyndigheterna
ens brydde sig om att se på mig. Hyttuppassarna hade
burit ner vårt bagage från hytterna och det andra
bagaget stod redan uppställt inne i den stora hallen.
Tullaren var nästan sextio år. Han stod mitt på golvet
framför oss i det stora magasinet men han såg oss inte.
Han hade stora vita hårtofsar som stack rakt ut ur de
stora röda öronen men han var dock alldeles
spädbarnsskär i hyn. Han hade hornbågade glasögon och en
lång mörk ytterrock med stora slag över djupa fickor
och en konstig skärmmössa med hög platt kulle.
Gunnar klev då fram till honom, böjde sig mot honom och
talade ett par ord med honom. Sedan tog tullaren
papperen, såg snabbt på dem, gjorde honnör och vinkade
på de uniformerade bärarna som stod i en klunga och
väntade borta vid väggen. De var negrer och bar röda
skärmmössor. Tre bland dem kom då springande för att
ta allt vårt bagage. En var kortvuxen, ljus i hyn, nästan
vit. Han var gammal och hans ansikte var skrynkligt.
De två andra var kolsvarta i ansiktena men deras
handflator var skära. De var storvuxna och rätt unga. Kring
tjugofem eller så. Gunnar pekade på bagaget och de tre
lassade upp det på två kärror, surrade det med remmar
och körde småspringande iväg med kärrorna. Då hade
Gunnar redan börjat gå och Alva skyndade sig ikapp
honom. De andra passagerarna var nu redan på väg in i
tullskjulet. De stod i kö. Men jag såg inte studenten
bland dem. Han var väl fortfarande kvar ombord. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
