Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hedningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medverkat, att hans alster utan undantag äro
förträffliga deklamationsnummer; det finns i
samlingen dikter, som äro fullkomliga mönster för
frisinnad salongspoesi. Annars kan man knappast
påstå, att hans skaldefysionomi ger intrycket av
älskvärdhet. Att han trots sin tro på tiden och
livet, ofta visar en hos en lyriker mindre lycklig
trumpenhet, gör ju mindre, men han poserar
gärna, och stundom tyckes det, som såge man
skalden armbåga sig fram med utropet »Här,
djävlar anamma, skall ni få se på satan!» Det
intrycket får man också i slutet av boken, i den
dramatiska skissen I Sinigaglia, där författaren
tar död på samtliga agerande medels akonit.
Metoden att på detta sätt lösa tragiska konflikter
har som bekant i vår litteratur införts av Fakir
Falstaff, som i sin likaledes mycket dramatiska
skiss Sättet att sluta romaner, dränker alla
berättelsens hjältar och hjältinnor i Engelska
kanalen. Detta förfaringssätt är enkelt och
verkningsfullt, men kräver av författaren ett
personligt mod, som vi, med all aktning för övrigt,
knappast hade väntat hos herr Ossian-Nilsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
