Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Församlingshistorik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 IO LINDSBORG
kandet afstannat. Det har dock varit en förmån
för vår ungdom, att den fått växa upp nästan
fri från krogens lockelser.
Det hör till undantagen att oäkta barn födas,
likaså det att barn födas för snart efter vigseln.
Men synderna som behäfta mänskligheten med
hänsyn till släktets förökelse saknas nog inte här
mer än annorstädes. I många familjer af yngre
datum finnas få eller inga barn.
Man vill gärna skylla oss för skv aller och påstå
att förtal är en af våra skötesynder. Säkert är
att vi inte äro fria frän dylikt, men det torde nog
hända att vi dela detta kännemärke med andra
samhällen. Det är ju så, att fåfäng gå lärer
mycket ondt och våra mänga "friherrar", som inte
hafva haft annat att bekymra sig om, än att öda
tid, och hvilka vanligen hålla till på gathörnen
vid solsidan vid Sundströms handelsbod på
vintertiden och i skuggan på norra sidan om
Johnsons butik på sommartiden, hafva nog under
årens lopp med knapp nöd förmått att fria sig
från anklagelsen att vara nyhetsmäklare.
Visserligen hafva de lagt hand vid djupa andliga och
politiska spörsmål, men det är nog ändå inte
alldeles fritt, utan att vi bland dessa samlingar af
fäder funnit centra från hvilka alla slags nyheter
framkommit och utspridts öfver samhället.
"Gambling" i mindre skala har nog förekommit
under årens lopp. Nu och då har man sökt att
hafva litet starkvaror med under spelandet.
Småpojkarna hafva samlat sig i grupper utmed floden
och om det varit möjligt, så har man vid större
högtidligheter fått sig en flaska eller en kagge.
Då apoteken sålde fritt och öppet, så gick detta
tämligen lätt, men sedan nu på senare tiden
dessa inte vågat sälja ens till de gamle och trogna
kunderna, så har det blifvit torrlagdt äfven vid
dylika sammankomster.
Danser och slagsmål höra till sällsyntheten.
Nu och då har man försökt att dansa på broar, i
ladugårdar, i hallar i staden och kanske någon
gång i något hem. Mer allmänt har det varit
att man rest litet hemifrån, då man kände ett
trängande behof att öfva sig på det viset.
Söndagsarbete har aldrig hört till goda tonen.
Det har varit ett vackert och utmärkande drag
att man gått regelbundet till kyrkan och att det
varit jämförelsevis lätt att samla folk till
allahanda kyrkliga möten. Tider af slapphet på
detta område hafva äfven funnits. I allmänhet har
man varit vaken i kyrkan. Det var under den
allra äldsta tiden seden att kyrkväktarens ämbete
omfattade äfven uppdraget att sticka fram
snusdosan till de nickande åhörarna. Detta har på
senare tiden kommit alldeles ur bruk. En osed som
församlingen icke har till denna dag kunnat
komma ifrån, är bruket att rusa ut strax efter
pålys-ningarna vid högmässan. Oseden är så gammal,
att man anser sig hafva rätt att öfva den. Många
gänger har det varit tal på att lämna
pålysning-arna till det allra sista, för att se om kanske detta
bidroge till att böta det onda.
För några år sedan gaf sig en underlig rå
socialistisk anderiktning tillkänna, synnerligen i
staden. Ingen brydde sig mycket om den, och den
dog nära nog ut vid krigets början.
Med alla fel och svagheter som behäfta vårt
samhälle kan man dock med skäl påstå, att man
får söka vida i stad och på land innan man träffar
på en trakt som är mer sedligt ren än vår och ett
folk som mer allvarligt skyr synden.
VÄLMÅGAN.
Visserligen tycka de få gamla som ännu äro
kvar i samhället om att höra om nybyggaretidens
försakelser och fattigdom. Ja, mången hvithårig
grundläggare kan ännu fälla tårar och känna sig
rörd till hjärfedjupet, dä man talar om de första
tidernas pröfningar och mödor, ändock han är
ägare af hundratals acres, har stora
bankdepositioner och består sig med flera dyrbara
automobiler och skulle i Europa tituleras baron,
säteriägare eller patron. Men förhållandet är dock
det, att här finnes nu knappast någon som kan
kallas fattig. Majoriteten af vårt folk äro
jordbrukare och stå sig mycket väl, och den öfriga
delen, affärs- och ämbetsmän, är äfven i
allmänhet väl försedd. Man kan rätt ofta få höra en
del fäder tala om friherrar och annat storfolk
därhemma med en viss kritisk ton, inte anande,
synes det, att de själfva, som tala, stå långt
framom dessa hemlandsherrar såväl då det är fråga
om rikedom som inflytande och samhällsställning.
Det var en tid då alla voro jämlika på alla vis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
