Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde kapitlet: Vidare om den stora skatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ändamål bestämda skatten är förvarad och hvilket nu
mera är mig allena bekant: derefter kunna vi skrida
till upptekning af boets samteliga tillgångar, så att
allt må få sin ordentliga och lagliga form.”
Efter dessa ord aflägsnade sig den svarte, beledsagad
af de tvenne vittnena.
”Måtte alla nattens gastar ställa sig emellan dem
fördömde läsarpresten och den välsignade takstolen,
eller måtte de förvandla bankosedlarna till trasor och
diamanterna till glasskärfvor!” mumlade Konrad Rollin
mellan tänderna, erinrande sig spökhufvudet, som han
såg på vinden.
”Goda herre!” bad mamsell Sahlén med knappast
hörbar röst; ”hjelp mig ner till min kammare ...
mina krafter äro så medtagna ... hela mitt inre
sönderslitet ... O min gud! det var för mycket, för
mycket!”
Vår notarie bjöd den arma qvinnan sin arm, mera
bärande än ledande henne utför trappan in i hennes
rum på nedra botten.
Med ett anskri af förskräckelse störtade Ellen
emot sin moder, hvilken, nedlagd på sängen, smålog
matt men tröstande mot den bleka dottern.
”Stackars mitt lilla faderlösa barn!” hviskade
modern; ”och jag, min dåre, som drömde om den
lyckligaste framtid för dig!”
”Gråt inte, mamma lilla!” bad den smekande
flickan, ”så länge jag har dig, är jag så lycklig, så
glad ... hvad kan jag önska mera när jag är hos dig!”
”Men när jag en dag går bort från dig ... går
dit hvarifrån ingen återkommer?”
”Då skall Ellens kusin blifva Ellens broder!”
ropade Konrad, djupt rörd af scenen mellan mor och
dotter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
