Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde Kapitlet: Fredsflaggan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
»Men ert folk afskar förra natten repet, som liöll vårt
ankare», sade Jo med ett skratt.
Utan att säga ett ord böjde höfdingen sig ned och tog
repet, som varit fäst vid ankaret och som låg vid hans
fötter. Med en kraftig skräll kom den tunga kitteln, som var
fastbunden vid andra ändan, rullande genom den öppna
kajutdörren. Jo blef sålunda fångad i sin egen snara.
Utan att lägga märke till jägarens förlägenhet kastade
Tecumseh kitteln öfverbord. Den sjönk med en skvalpning,
släpade ett stycke på bottnen, men sedan den såsom en
väldig skopa uppgräft gyttja, höll den den stora flodbåten orörlig.
»Jag kommer tillbaka, då solen står rakt öfver våra
hufvuden, och min broder skall då vara färdig med sitt svar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
