Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte Kapitlet: Blomman gör en bekantskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
»Tur är en god sak», anmärkte den hvite mannen med
en hotfull rynkning på pannan, »men det dröjer vanligtvis
inte länge, förrän den förbytes i otur. Hvad dig beträffar,
har du en god bit kvar till Wild Oaks, och du har inte
kommit dit än.»
»Mig inte tro de’ vara mycket längre borta än
Mays-ville», svarade Blomman, »å mig inte kunna märka ni vara
vid den byn ännu.»
»För mig är det ingen svårighet att bana mig väg
genom skogarna och snåren; jag har gjort det för ofta för
att gå vilse.»
»De’ mig hafva hört om er», sade Blomman, som mer
och mer började afvika från sanningen. »Hur många vara
de injaner, som tänka taga den flodbåt?»
»Det måtte vara en hel svärm, ty de befinna sig på
båda sidor om Ohio; du hörde dem väl skjuta för en stund
sedan?»
»Mig inte hafva hört nånting», lydde det
sanningsenliga svaret.
»Då måtte du hafva sofvit godt. Det var icke länge
sedan, som de gåfvo flodbåten den värsta peppring jag
någonsin hört. Kulorna flögo öfver allt.»
»Yara de’ bara shavaner?»
»De flesta af dem äro det; deras anförare äro Tlamath
och Tecumseh.»
»Hvem vara Tecumseh?»
»Han är en ung höfding, endast omkring tjugu år
gammal, men han är den slugaste och tappraste indian
jag någonsin sett. Jag har sett honom i en strid rusa
fram och brottas med den största hvita soldat han såg,
och några sekunder därefter kom han tillbaka med hans
skalp. Men Tecumseh hatar kanske inte Bådjursfot —
å nej!»
Det sista uttrycket var bitter ironi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
