- Project Runeberg -  Bakhållet vid Ohio /
27

(1900) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde Kapitlet: En ugglas skri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

27

Boone skakade på hufvudet.

»En gång skall väl bli den sista fqr sådana äfventyr,
och den kan komma förr, än ni tror. Han har sluppit undan
många gånger, men han kommer att bli bränd en gång, så
sant som du är född.»

Boones bestämda sätt förorsakade Ned icke ringa oro,
men den undanröjdes genom de ord, som spejaren tillade.

»Om det unga rödskinnet icke är vid Wild Oaks, så
kommer han förmodligen dit inom kort; jag skall därför
fortsätta min färd och lämna bössan där för hans räkning.»

»Har ni icke afvikit litet från den rätta vägen till Wild
Oaks?»

»Jo», svarade gränsjägaren; »jag ville undersöka
trakten litet här omkring Ohio, och för öfrigt vet du ju, att då
man färdas genom skogarna och har utsikter att råka på
några af de röda kanaljerna, den raka vägen icke alltid är
den säkraste.»

Ned var mycket nyfiken att få veta, hvilket ärende
som fört Boone till denna trakt, men han gjorde honom
ingen fråga, då ban väl visste, att, om den store gränsjägaren
önskade omtala saken för honom, han skulle göra det utan
frågor.

De sutto och samtalade med låg röst, och intet ljud störde
den högtidliga tystnaden, då plötsligt en ugglas
olycksbådande skrik hördes. Det kom djupt inifrån skogen på
Ohiostranden, och den unge kcntuckiern, som hört ljudet i
sin hemtrakt, då det haft en ännu hemskare betydelse, ryste
till och sade:

»Jag vill hellre höra panterns tjut på en trädgren öfver
mitt hufvud än en ugglas skrik; det förorsakar alltid kalla
kårar öfver ryggen på mig.»

Då Boone vände på hufvudet och betraktade ynglingen,
kunde man i månskenet se ett leende på hans ansikte.

»Man kan vänja sig vid allting. För nära tjugu år se-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakohio/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free